Vi har alla svar

Lärdomar / Bli frisk, Du har alla svar, Dubbel medvetenhet, Högt blodtryck, Lyssna på dig själv, Psykisk ohälsa, Se dig själv, Släpp taget, Ätstörningar, Ångest / Permalink / 0
Jag kan inte välja att stänga av min ångest. En person med högt blodtryck kan inte heller välja att sluta ha det. Men hen kan äta bättre, motionera mer och dra ner på alkoholen. Det kommer inte att rädda alla, men det kommer att göra en stor skillnad. På samma sätt kan vi med psykisk ohälsa också indirekt påverka hur vi mår. Och några av våra absolut viktigaste verktyg för att göra det är våra sinnen och vår logik.
 
Om du ständigt är rädd för att du äter för mycket, du har ångest och du mår skit. Se på dig själv med dina ögon. Inte med dina tankar eller känslor. Med dina ögon. Jag vet att det ofta är svårt att skilja på vad som är på riktigt och vad som bara är sånt vi hittar på själva. Det blandas ihop till en enda gegga och vi vet knappt ut eller in. Ibland kan jag se och förstå att det finns inget att vara orolig för egentligen, min reaktion är orealistisk. Min ångest är orealistisk. Och ibland kan jag inte alls se det. Väldigt ofta faktiskt försvinner sanningen in i en dimma där ångest och självskadebeteende känns som det absolut allra minsta jag kan göra. Det är tvärt om orealistiskt att jag inte tagit mig modet att få ett slut på mitt liv än.
 
Det är enormt förvirrande att leva med den dubbla medvetenheten. Hur ska vi kunna avgöra vilken av dessa sidor som är den mest realistiska. Våra sinnen i första hand. Och sedan logiken. Se på dig själv med dina ögon. Hur ser du ut? Har du en normal vikt? Lyssna på dig själv. Svarar du ärligt? Känn dig själv. Är du rolig? Intelligent? Alkoholiserad? Rädd? Tung? Stark? Du har svaret inom dig. Våga bli medveten om dig själv. Du finns där redo att upptäckas när som helst, var som helst. Av dig själv. Andra människor kan berätta hur mycket som helst om vad de ser hos dig. Men det spelar ingen som helst roll. Lyssna inte på dem. Lyssna på dig själv.
 
När jag släpper taget. När jag berättar om alla framsteg jag gör för min terapeut. När jag låter bli att säga något alls till min sambo medan jag ligger i soffan och plågas av mitt inre. När jag inser att de behöver inte övertalas. De vet redan att jag lider. Jag har sagt tillräckligt. När jag blir ensam med min smärta och vågar se den precis så som den är utan att försöka göra något med den. Då vet jag vad som är verkligt och vad som inte är det. Jag kan se allt.
 
Och jag vet vad jag behöver äta, säga och göra för att må bra. Det finns en röst inom mig som ibland säger åt mig att jag behöver äta nachos till frukost idag, jag behöver ligga i sängen och gråta nu, behöver sova trots att det är mitt på dagen, gå upp mitt i natten, skriva, ha sex, dricka vatten, springa, vara tyst, inte vara tyst, starta upp ett projekt, avsluta en relation.
 
Allt finns där. Det kanske inte alltid är saker som andra rekommenderar. Men du vet vad du behöver. Lyssna inåt. Lita på vad du hör. Agera.

Att vara sin diagnos

Lärdomar / Acceptans, Att vara sin diagnos, Bli frisk, Diagnoser, Hantera problem, Psykiskt sjuk, Sjuk i huvudet / Permalink / 0
Kan man bli frisk från psykisk sjukdom? Kan man bli sjuk så kan man väl bli frisk! Eller? Vad innebär det egentligen att vara psykiskt sjuk? Och när är man frisk? När man inte uppfyller kriterierna för någon diagnos längre? Så man kan alltså inte vara psykiskt sjuk om man inte har en diagnos? Och man kan inte vara frisk samtidigt som man har en diagnos? Och om man blir av med sin diagnos och sen får tillbaka den igen, var man någonsin frisk på riktigt där emellan?
 
Så länge jag fortsätter att se mig själv som sjuk så kommer jag aldrig att bli frisk. Jag är lika lite sjuk som han som säger att han är jagad av demoner, hon som skär sig i sina armar, han som inte gått upp ur sängen på snart ett år trots att han skulle kunnat när som helst eller hon som super sig redlös varje kväll.
 
Vi har alla saker som vi är bra på och saker som vi är mindre bra på. Vi möts alla av hinder och problem. En del löser vi med lätthet, andra vet vi inte hur vi ska tackla på bästa sätt. Men vi försöker. Antingen aktivt eller passivt. Det handlar inte om att vi ska bli friska från det som samhället ser som "sjukt". Jag är frisk. Jag har förstått det nu. Det finns ingen del av mig som är sjuk eller fel, som ska kapas bort från mig. Hela jag är precis som jag ska vara. Jag behöver bara acceptera det, möta mina rädslor och lära mig ett mer konstruktivt sätt att hantera mina problem på.

Öppet brev till folk som tror att de vet bäst

/ Arg, Bodybuilding, Inspiration, Kroppsbyggare, MM Sports, Män, Rumpträning, Tjejiga övningar, Öppet brev / Permalink / 0

Läste en artikel i MM Sports magasin för en månad sen eller vad det kan ha varit. Det var bland annat en artikel som handlade om att bygga muskler. Bland annat så intervjuades en bodybuilder. En av frågorna han fick i slutet av artikeln handlade om huruvida kvinnor bör träna annorlunda på något sätt när de vill bygga muskler. Han svarade att det krävs ingen specifik träning för kvinnor, det är samma principer som gäller oavsett kön. Vilket jag håller med om. Sen fortsatte han svaret med att kritisera tjejer som gör typiskt tjejiga styrkeövningar. Bland annat alla milljoner rumpövningar som existerar. Han menar på att det är bara genom gedigna tunga helkroppsövningar som knäböj, marklyft och bänkpress som man bygger en muskulös kropp.

Först blev jag rädd. Rädd för att all träning jag lagt ner under hela mitt liv som inte har varit tunga helkroppsövningar har varit förjäves. Rädd för att ha gjort fel hela mitt liv. Rädd för att alla förmodligen vetat om detta och ingen har sagt något till mig. De har bara stått där och skrattat åt mig i hemlighet när jag gjort min specifika träning för endast ett fåtal muskler i taget.

Sen blev jag ledsen. Och uppgiven. Jag orkar verkligen inte göra de där tunga helkroppsövningarna just nu. Särskilt inte om alla andra som sett att jag sällan gör det är där och ser att jag nu plötsligt gör det. Det blir bara ännu en anledning för dem att skratta åt mig för att jag är så efter. Att jag inte fattat tidigare. De har bara tittat på min fula otränade kropp och skakat på sina huvuden. Nej, det är lika bra att stanna hemma. Är jag inte lika stark och kunnig som de största kroppsbyggarna på gymmet så är det ingen idé.

Men nu är jag arg. Det har gått alldeles för många veckor då jag varit rädd för att träna. Jag tycker om att träna. Jag mår bra av att röra på mig. Jag älskar känslan av musklerna som bränner när de får slut på syre. Älskar att springa så snabbt jag bara kan till kroppen viker sig och faller ihop. Älskar när kroppen inte tror att den ska orka lyfta vikterna ännu en gång. Men så tar man sin sista viljastyrka och kramar ut det allra sista man har och upp kommer vikterna. Det är en enorm känsla. Oavsett vilka vikter man tar. Oavsett hur många gånger jag gör det. Oavsett vem jag är och var jag kommer ifrån. Jag tänker inte låta någon ta det här ifrån mig.

Och förresten. När han ändå kritiserade tjejer (som är en minoritet på många gym) för att träna rumpan mer än resten av kroppen. Varför inte passa på att kritisera alla män som går till gymmet och enbart tränar armarna (en majoritet gör det). För att inte tala om enbart biceps. Som är en minimal muskel i förhållande till resten av kroppen. Och sen står de där allihop och gungar fram och tillbaka med hela kroppen för att då upp de där vikterna som deras biceps egentligen inte skulle orka lyfta om de hade gjort det med bra teknik.

Och förresten. Vad vet han om att alla de tjejer som tränar enbart rumpan faktiskt tränar enbart rumpan? Och vad får honom att tro att alla de tjejerna faktiskt vill bli muskelbyggare? Är han bästa kompis med allihop? Det skulle ju bara göra situationen ännu mer pinsam för honom. De kanske tränar rumpan för att det är jävligt kul? Eller för att de får dem att känna sig bättre till mods. De är trots allt på gymmet över huvud taget och gör någonting. Vilket är mycket mer än vad man kan säga om en hel del människor. Och förresten så berättar han ju inte hela sanningen. Visst om man är nybörjare och vill få en större muskelmassa i hela kroppen så är helkroppsövningar jättebra. Det ger ett snabbt resultat. Dock behövs det inte lyftas så förbaskat tungt det första halvåret. Forskning säger att under första halvåret när man börjar träna så får man snabbast resultat om man gör mellan åtta och femton repetitioner. Det spelar heller nästan ingen roll alls om man gör två set eller tio. Hur du än gör så kommer all träning ge dig resultat.

Att sen göra riktigt tunga helkroppsövningar kommer in när du har en grundstyrka att bygga vidare på. Då behöver man utmana kroppen ytterligare för att den ska fortsätta utvecklas. Och är man bodybuilder så vill man oftast inte lyfta tunga vikter. Målet är snarare att lyfta så lätta vikter som möjligt och få dem att kännas så tunga som möjligt. Så håll dig till din expertis istället.

Och en sista grej jag skulle vilja säga till den här killen som tycker sig veta svaret på vad som är bäst för alla människor. Bara för att du tycker att det är väldigt kul att träna så som du gör och det får dig att må bra så behöver så inte vara fallet för övriga befolkningen. Hur kul tycker du att det skulle vara om jag kritiserade män i någon tidning för att de sällan stretchar. Och när de väl stretchar så gör de flesta helt fel. Och här står jag nu och skrattar åt dig bara för att jag råkar vara grym på att stretcha. Du måste stretcha precis som jag gör, annars får du väl lov att vara stel resten av ditt liv! Gubbe.

Till top