PHP

Tankar/känslor / Nybörjare, PHP, Programmering, Server, XAMPP / Permalink / 0
Det var ett tag sen jag skrev. Det har inte hänt så mycket. Jag lever på och härdar ut vardagen. Ibland vill jag bara dö och ibland är det riktigt trevligt. Jag pendlar mellan tvivel och tro.
 
De senaste dagarna har jag varit ovanligt social med familj och vänner. Väldigt trevligt! Jag har tränat ovanligt mycket, nästan varje dag senaste veckan. Tagit mycket promenader. Läst mycket och programmerat kanske inte så mycket. Kom ju fram till att jag behöver ett projekt istället för att bara sitta och lära mig syntaxen utantill. Jag behöver ha ett mål med vad jag vill bygga. Så jag bestämde mig för att göra ett forum. Men jag har inte programmerat så mycket som sagt. Det har mest berott på att jag försökte i ca sex timmar installera node.js som jag inte riktigt vet vad det gör. Men jag lyckades aldrig. Tills slut började jag skriva lite i en vanlig texteditor och det gick ju lika bra det. Men det tog inte särskilt lång tid innan jag upptäckte att jag behöver lära mig php. Html och co är jättebra om man vill ha en fin hemsida. Men alla funktioner som att man kan skriva inlägg som hamnar i en hög bland alla kategorier och att folk ska kunna söka upp inläggen och kommentera osv. Där krävs php.
 
Och det är ett språk som kommunicerar med servern. Och för det behövs en server också. Så jag höll på i x antal timmar att försöka installera en server på min dator. Och det var inte bara att göra, utan först ska man välja vilken sorts server man vill ha. Jag är inte alls säker på vad det är jag snackar om nu. Kan man kalla det server-operatör? Eller är det något annat? Det finns hur som helst olika utgivare av server-mjukvara. Så jag fick börja med att läsa på lite om det. Sen behövde man tydligen inte bara själva servern utan även en databas som servern hämtar data från. Och även något som kallas visual c ++. Har än idag ingen aning om varför man ska ha det. Men det tänker jag ta reda på.

Sen var det självklart inte så enkelt att det fanns en enda stor knapp där det stod "Ladda ner fil" utan det fanns ju en hel uppsjö av filer med olika utgåvor som var bra för olika saker och beroende på vad man hade för operativsystem och om man har 32- eller 64-bitarsversionen. In i oändligheten kändes det som att det fanns alternativ och det var inte lätt att hitta rätt. När jag väl laddat hem alla de filer jag tror att jag skulle ha så lyckades jag inte installera skiten. Det fanns ingen direkt installationsguide utan man var tvungen att gå in i kommandotolken (som windows kallar den), den där lilla svarta rutan ni vet där man kan skriva in olika kommandon. Lite som siri på iphones fast lite mer grott-liknande.
 
Men när jag ber rutan att installera filerna så säger den att jag inte har behörighet att göra det. Den föreslår att jag kanske inte är inloggad som administratör. Men det är jag ju. Och om jag väljer att öppna installationsfilen eller vad den ska kallas för (det verkar finnas flera sätt att installera detta på) och väljer "kör som administratör" så dyker kommandotolken upp (som den ska tror jag) i två sekunder och sen försvinner den igen oförklarligt. Ingen aning om vad som är problemet. Till slut kände jag att jag var tvungen att leta efter andra vägar och hittade XAMPP. Ett färdigt paket med alla filer man behöver för att börja använda php. Just det, den innehåller även php-filerna. För man måste också ladda ner själva språket(till skillnad från html, css och javascript tex som bara funkar av sig självt), jätteförvirrande.
 
I alla fall, tack vare XAMPP installerades allt som behövdes på en minut och allting bara fungerar. Halleluja! När man hållit på och kämpat i säkert tolv timmar totalt och så hittar man lösningen som bara fungerar på en minut! Vilket lycka. Vet inte om det är sämre att göra på det här sättet, men det verkar fungera i varje fall och jag kan äntligen gå vidare till att börja lära mig syntaxen i php och slutligen fortsätta bygga mitt forum.
 
Så det är lite av vad jag sysslar med för tillfället. En helt ny värld för mig, mycket frustration. Men stor lycka när man äntligen lyckas!

Det hjälpande barnet

Tankar/känslor / Barndom, Gamla känslor, Hjälpa, Mitt sanna jag, Process, Stopp, Tröskel, gestaltterapi / Permalink / 4
Det här med terapi går långsamt. Och det märks ju inte direkt under sessionerna med terapeuten att händer något inuti mig. Det är under den långa tiden mellan våra möten som det händer saker. Jag började gå i gestaltterapi i höstas nån gång. Och just då mådde jag väl ändå hyfsat bra. Kanske också för att jag var ganska nykär. Men allteftersom min teraput började förklara för mig att det finns två sidor i mig. Mitt sanna jag, så som jag är född. Och den andra delen är så som jag blivit. Den roll jag tagit på mig. Som jag lärt in för att jag trott att det så jag måste vara för att bli accepterad av människor omkring mig. Och vad exakt den rollen gått ut på har jag inte riktigt vetat, fram tills nu.
 
Allteftersom jag börjat prata med henne hur som helst har jag börjat må sämre. Jag har känt att det är en enorm tröskel att komma över vad jag än ska ta mig för. Jag har inte haft lust att göra någonting och ingenting har känts kul. Inte ens sådant som jag normalt brukar tycka om. Men att följa mina känslor och låta bli att göra saker har också känts enormt svårt. Jag har känt en sån stress över att jag måste göra saker, jag har inte kunnat tillåta mig själv att säga nej och sluta göra saker.
 
Jag har nu börjat fundera över det där barnet som var jag. Och som kanske fortfarande är jag. Jag har funderat väldigt mycket på det. Och om jag lyssnar till vad det här barnet har att säga så säger det kort och gott: stopp, jag vill inte mer, jag orkar inte. Jag började tänka att jag kanske borde lyssna på vad barnet säger. Och faktiskt sluta. Men det känns så skrämmande? Att bara sluta utföra sådant som jag inte vill utföra. Jag vill ju inte utföra nånting. Jag kan ju inte bara sluta upp göra saker. Då kommer ingenting att hända? Och så kan man ju inte hålla på hur länge som helst. Bara ligga i sängen och låta tiden passera tills man känner för att göra något igen. Jag har ingen aning om vart det kommer leda. Det känns ytterst skrämmande.
 
Varför säger barnet stopp? Stopp till vad? Varför känner jag ingen lust att gör saker? Varför känns det som att jag är tvingad att göra saker? Det känns som att jag gör det för någon annans skull. Vems? Om jag inte göra saker för någon annans skull, vem ska jag då göra saker för? För mig själv? Vad vill jag ens? Vad har Viktoria för behov och viljor?
 
Plötsligt går det upp för mig. Jag har alltid gjort saker för andras skull. Från att jag var liten så hjälpte jag till med att ta hand om mina syskon. Mamma var ensamstående med mig och mina yngre systrar. Det fanns ingen tid för mig att vara barn längre när de kom. Nu vet jag att min mamma älskade mig och ville ge mig lika mycket uppmärksamhet som hon gav mina systrar. Men min upplevelse vid den tiden, eftersom jag var ett barn och inte visste bättre. Var att jag behövde hjälpa till för att bli uppskattad. För att få den uppmärksamhet som jag ville ha behövde jag göra nånting. Jag letade efter ett sätt att få vara med i gemenskapen igen och få den uppskattning jag behövde. Som det barn jag var så lärde jag in att andras behov behövde komma före mina egna.
 
Och den process som min terapeut har satt igång inom mig på senare tid. Har gjort att min kropp äntligen försöker säga stopp. Nej, jag orkar inte hjälpa till längre. Jag vill inte. Jag har faktiskt egna behov som jag behöver tillgodose. Jag vet fortfarande inte exakt vad det är för behov jag har. Men den här enorma tröskeln jag upplevt senaste tiden är nu uppenbart ett tecken på att jag börjat bejaka mina känslor. Jag har börjat erkänna för mig själv att jag är viktigare än någon annan (för mig själv). Mitt löfte till mig själv och mitt inre barn blir nu att i möjligaste mån låta bli att tvinga mig själv att göra saker som jag inte har lust att göra.
 
Jag är livrädd för vad det kommer innebära. Och jag har ingen aning om hur lång tid det kommer ta innan mina egna behov och viljor kommer upp till ytan. Men jag är säker på att förr eller senare kommer lusten att göra saker komma tillbaka igen. Jag får helt enkelt lyssna på mitt barn och vänta ut den här känslan av att vara trött på allt. Dock med viss måtta. Äta och sova och fylla i papper till socialen och försäkringskassan och sånt får jag nog lov att göra ändå. Men allt annat kan faktiskt vänta.

Löprekord!

/ Löpning, Rekord / Permalink / 1
I'm on top of the world! Ungefär. Mitt rekord är att springa 5 km och det gjorde jag en gång för några år sen. Senaste tiden har det blivit runt 4 km max en gång i veckan oftast mer sällan. Och ibland bara 2 eller 3 km. Bara tanken på att träna gör att det känns som att jag går in i en osynlig vägg. Och jag har bara lagt mig ner och blundat och gnytt som ett skadat djur. Men så idag, dagen med stort D. Så tog en av boendestödjarna med mig ut för att springa. Och vi tog oss igenom 5,6 km! Rekooooord! 
 
Vi gick visserligen i uppförsbackarna. Men som min boendestödjare sa, då har jag något att förbättra med tiden. Något att arbeta mot! Och det kändes jättebra. Jag var jättetung i kroppen och kände att jag släpade mig fram och drog fötterna efter mig mot slutet. Men vi tog oss genom det! I snöblandat regn!
 
 
Till top