Hej och hå

Tankar/känslor / Främling i bastun, Huvudvärk, Jag är asbra på att hitta på taggar, Kaos / Permalink / 0
Jag är så trött i huvudet. Så mycket jag vill skriva. Så mycket jag vill säga till olika människor. Jag känner mig så maktlös. Jag går under. Och det gör alla andra också. Jag må vara oförmögen att arbeta. Men folk som har arbetsförmåga mår också skit och går under på sina egna sätt. Varför tar lidandet aldrig slut? Varför lever vi ens? Hur orkar folk fortsätta leva sina förbannade jävliga liv som ändå aldrig blir bra. Jag blir så arg. Just nu vill jag bara uppmana oss alla att begå kollektivt självmord. Det finns fan ingen mening med livet. Vi är glada och vi är ledsna och sen dör vi i alla fall. Allihop. Inget varar för evigt. Och om vi nu ändå ska dö så kan vi väl för fan se till att ha lite kul först. Hoppas inte på någon framtid. Drick en flaska vin, ät en snigel och skjut en medmänniska. Bättre än så blir det inte.
 
Men här sitter jag ändå. Jag tänker varken dö eller leva. Jag tänker bara sitta här och acceptera hela jävla skiten. Låt det vara som det är. Döden och livet. Men jag kan inte acceptera att jag hatar mig själv så mycket som jag gör. Jag är trött på att hata. Trött på att bli hatad.
 
Det blir ett rörigt inlägg det här tror jag. Jag hade helt klart för mig vad jag skulle skriva på vägen hit till Espresso house. Tänkte bara gå in och bastu en stund på gymmet först. Träffade en främling som berättade sitt livs historia för mig. Och jag satt stum och lyssnade. Hon berättade det så naturligt. Som om hon pratade om sånt här med främlingar varje dag. Fast hon var väldigt ensam och hade inga vänner. Och det var så mycket sorg. Så mycket hopplöshet. Så mycket styrka. Men ingen skam.
 
Jag behöver smälta. Rensa. Vad det nu heter. Vad innebär ens det? Inte för att jag vill klaga nu men jag är helt körd i huvudet. Det kanske blir fler inlägg ikväll eller imorgon. Behöver skriva. Men först behöver saker falla lite mer på plats. Det är kanske det allt handlar om. Tiden är måttenheten på energiernas färdsträckor. Och energierna är massorna. Och så vidare. Jag återkommer när bitarna i min hjärna har färdats närmre varandra. Puss och kram!??!
Till top