Här kommer jag

Tankar/känslor / Hopp, Sökande, Tvivel / Permalink / 0
Den här texten kanske blir jättdålig. Men det spelar ingen roll. Jag har fått höra att jag skriver fantastiskt. Och jag har fått höra att jag inte lever upp till min potential. Jag borde kunna bättre. Jag vet inte. Är jag bra eller är jag dålig? Kan man värdera en prestation? Är jag bra om folk säger att jag är bra? Är jag bra om jag tror att jag är bra? Eller kan jag kanske inte veta om jag är bra förrän jag har levt färdigt? När lever man? Och måste man dö för att bli färdig? Så många frågor och så få svar. En klyscha. Nu går det utför med texten. Jag har ingen individualitet. Jag upprepar samma gamla slitna ord som vandrat från generation till generation. Nu är det min tur att ta stafettpinnen. Tar jag mitt ansvar nu då? Mer frågor. Jag vill kanske egentligen inte ha några svar. Jag är svarsmissbrukare. Jag erkänner. Det började med enkla svar som vad element heter på engelska. Det fortsatte med frågor såsom huruvida man kan bota cancer. Nu frågar jag bara vem jag är och hur jag ska kunna hitta hem. Existerar jag ens?
 
Jag kan inte skriva. Jag vill inte. Fast jag vill. Att inte vilja är en dålig ursäkt. Såklart jag vill. Vi vill alla saker. Men vi vill inte erkänna det. Vi skäms över att vi vill. Och vill inte skämmas. Vi vill trycka naglarna djupt in i skallen. Men vi kan inte. Det gör ont. Men inte lika ont som sanningen. Tur för oss att det inte finns något som är sant. Tursamt eller plågsamt. Jag vet inte. Jag vet egentligen ingenting. Allt det här är bara en liten text om saker som jag är rädd för. Och jag söker tröst. Jag söker stöd. Bara jag vet vem jag är. Men jag kan inte se utan mina ögon. Och ögonen finns där ute i världen. Vem fan går ut i en främmande värld utan ögon? Tydligen jag. För jag behöver komma till insikt.
 
 
Till top