Fler säkerhetsbeteenden

Tankar/känslor / Säkerhetsbeteenden, Ångest / Permalink / 0
Känner inte att jag är färdig med att skriva om säkerhetsbeteenden. Det är väldigt få saker jag vill göra nu. Jag brukar känna ett starkt motstånd mot att göra saker som genererar mycket stress. Jag får ont i huvudet, blir kallsvettig, tappar all motivation och hjärnan kommer på tusen ursäkter för att få låta bli. Känner mig kortfattat sjuk och febrig samtidigt som jag har ångest. Detta kan uppstå när jag har ett möte att passa, ska gå till gymmet, behöver gå och lägga mig på kvällen eller ska laga mat till exempel. Det har eskalerat på sista tiden och de senaste dagarna har jag den här känslan nästintill konstant. Jag får den när jag ska äta färdig mat, gå på toaletten, ta simpla beslut som tex om jag ska ha salt på potatisen eller inte, jag får den när jag spelar spel och när jag ska onanera. Allt som någonsin varit njutbart har tagits ifrån mig nu. Jag får känslan när jag tittar på mn pojkvän. Jag får känslan bara jag ska göra en ansats att tänka på något över huvud taget. Det känns som att jag drunknar och håller på att gå under och jag får inte lov att göra något åt det för det bara ökar ångesten.
 
Men. Det finns en sak som jag vill göra. Och det är att skriva om säkerhetsbeteenden precis här, just nu. Så vad gör man om inte det man kan göra?
 
Jag vet inte riktigt hur säkerhetsbeteenden fungerar i och med att jag inte hört talas om dem innan jag läste Emmas blogg. När jag googlar på det så dyker det upp väldigt lite information. Så jag vet inte riktigt vilka regler som gäller här. Vad som räknas som ett säkerhetsbeteende och vad som inte räknas. Hur de fungerar eller hur man hanterar dem. Jag kan egentligen fortfarande inte riktigt tänka. Det är som härdsmälta i mitt huvud. Jag kan inte vidröra stora delar av min hjärna med tanken. Det är som onda sår som jag kommer svimma av att titta på. Och de är så många.
 
Hur som helst. Jag tror inte att mina SB (det är ett så långt ord så förkortar det till bara SB nu) är konstanta. Jag menar att de kan variera ganska snabbt mellan olika saker och i styrka. Jag vet inte om det är vanligt eller om det diskvalificerar dem för uttrycket. Men jag har inget bättre uttryck för det just nu. Jag tänker dock att det beror på att jag har borderline. Mina känslolägen pendlar över huvud taget ganska snabbt mellan olika extremiteter, vilket jag förstått det som att det gör för de allra flesta med den här diagnosen. Det är inte för inget det heter emotionellt instabil personlighetsstörning. Allt med mig är relativt instabilt. Det är verkligen så att ena dagen hittar jag en ny hobby och är stensäker på att det här är vad jag hela mitt liv gått och väntat på, jag har aldrig älskat något så mycket i mitt liv. Och nästa dag kommer jag inte ens ihåg att jag kände så. Jag är övertygad om att jag bara hittade på, det var inte äkta. Jag har aldrig tyckt om det där, jag till och med hatar det.
 
Så den här instabiliteten gör också att mina SB skiftar. Med det förklarat tänker jag nu försöka lista lite fler av alla de SB som styr mig och gör livet svårt.
 
De största sakerna skrev jag om igår. Att jag ber om ursäkt i förskott, undviker kontakt med människor i största allmänhet och även sociala medier och att inte uttalar mig om något eller utför något om jag inte har total kontroll över det och har läst på ordentligt om ämnet osv. Andra saker är tex att:
 
  • Jag får inte lov att äta något om jag inte verkligen är sugen på det och vill ha det. (Det måste vara värt kalorierna och pengarna.) Vilket medför att jag ibland inte äter alls för att jag inte tycker att jag vill ha något alls tillräckligt mycket.
  • Jag får inte ta emot något från någon om jag inte är 100% säker på att jag kan ge tillbaka något som är värt lika mycket eller helst mer. Till och från går det så långt att jag över huvud taget inte vill dela med mig av något och vill inte ta emot något. Varken materiellt eller känslomässigt.
  • Jag får inte må för bra. Och det får inte gå för bra för mig. Om det gör det så måste jag förstöra något för mig själv. Det beror på att jag får inte glömma bort att det finns andra människor som lider. Och så länge det finns någon eller något som lider eller har ett problem någonstans i världen så måste jag också lida.
  • Jag måste vara artig, trevlig, rolig, ge goda råd, lyssna ordentligt och förstå allt som folk säger till mig. Detta gäller alla människor utom i vårdsammanhang där det är meningen att jag ska ta emot hjälp.
  • Jag får inte betala för något som jag inte egentligen behöver betala för. Tex får jag inte åka buss så länge det det inte tar över två timmar att gå eller cykla. Jag kan tex heller inte köpa en färdig potatisgratäng på Ica, för det kan jag göra billigare om jag gör det själv. Det spelar ingen roll dock om det innebär att jag inte äter lagad mat alls och aldrig tar mig ut ur hemmet. Det viktiga är att följa regeln.
  • Jag får inte svara på sms eller meddelanden om jag inte är 100% säker på att jag skrivit inte går att missförstå på något så personen tar illa upp.
  • Jag får inte göra något som jag tycker är kul eller avslappnande om jag inte har gjort mig förtjänt av det genom att samma dag ha gjort något som jag jag borde/behöver/inte vill göra.
  • Jag får bara gå in till stan en gång om dagen. Jag får gå tidigast klockan tio ungefär (det varierar lite). Och jag måste vara hemma igen senast klockan fyra på eftermiddagen.
  • Jag måste gå till gymmet minst en eller två gånger i veckan. Oavsett om det bara innebär att jag sitter där och inte gör någonting och sen går hem.
  • Samma sak med sex. Jag måste ha sex minst en eller två gånger i veckan. Oavsett om jag har lust eller inte. Mest för att jag är rädd att förlora min pojkvän.
  • Sen i början av sommaren kan jag inte gå utan lösnaglar heller. Jag måste hela tiden byta ut mina gelénaglar. Vilket egentligen känns som en onödig utgift. Men jag får ångest bara av tanken att vara utan dem.
 
Ja och där har vi en del av dem. Det finns många fler egentligen. Och så finns det vissa som inte riktigt har blivit en regel än men som är på väg att bli det. Tex så får jag ångest varje gång jag ska torka händerna på en blöt handduk. Det känns som att det innebär att smutsen från händerna som torkade av sig där sist fortfarande håller på att sugas upp av tyget. Och det känns som att jag kommer smittas med acne, infektioner och allt möjligt skit om jag tar på den. Än så länge undviker jag det dock inte. Försöker att inte tänka på det och göra det till en regel att jag inte får.
 
Okej. Jag vet inte om det finns någon sensmoral i den här texten. Inget särskilt budskap. Jag ville bara skriva av mig. Nu har jag gjort det. Så nu ska jag fortsätta leva mitt liv så gott det går. Heja, heja!
Till top