Brev

Tankar/känslor / Band, Brev, Mormor / Permalink / 0
Hej mormor. Jag har kommit på att jag är som du. Du var som jag. Och vi borde ha hållit ihop. Jag förstår nu hur ensam du antagligen kände dig. Lika lycklig som jag var att ha dig var du att ha mig. Du som vuxen med all den erfarenhet det gav dig. Jag som alldeles ny i världen. Jag vet inte i vilken grad du hade hopp om världen. Kanske trodde du på allt du sa. Kanske ville du inte att jag skulle se smärtan du bar inom dig. Kanske lindrade jag din smärta med min barnsliga okunskap om världens ondska. Du visste att du inte hade all tid på dig i världen. Men du förberedde mig på de bästa sätt du kunde. Med kärlek, vishet, styrka och drömmar.
 
Jag har många gånger undrat hur mycket du förstod. Varför sa du inget? Hur kunde du lämna mig såhär? Men jag är inte ensam. Du lever inom mig. Jag är som du. Vi delar samma kärlek. Bandet mellan två personer klipps inte av när den ena dör. Jag vet att det finns nånstans. Jag kan känna det. Jag ska bli lika stark som du var, och kanske än mer.
Till top