Bli kompis med dig själv

Lärdomar / Kompis med dig själv, Släpp hämningarna / Permalink / 0
"Inte kan väl jag som har en så missformad kropp vara ett sexuellt fantasiobjekt för någon annan?"
"Inte kan väl jag gå fram och prata med henne som verkar så mycket smartare än mig?"
"Oj, nu skrattade jag nog lite för högt!"
"Det är bäst att välja neutrala färger, man vill ju inte att folk ska tro att man är helt från vettet."
"Jag stannar nog hemma, jag vill inte riskera att folk upptäcker vilken bluff jag är."
"Världen hade varit bättre om jag aldrig hade fötts."
"Jag skulle vilja skriva en bok nån gång, jag har bara inte kommit på vad den ska innehålla än."
"Varför säger de inte bara rakt ut att de inte vill ha mig här istället?"
 
Jag är så trött på det här. Varför kan vi inte bara göra precis vad vi vill? Och fundera över om det var bra eller dåligt efteråt? Men tänk om jag skulle tappa det totalt och bli som Hitler eller något!? Att ifrågasätta sig själv är ju nyckeln till självinsikt och goda handlingar! Eller? Ja, fast du behöver inte köra på i flera år utan att stanna upp och ifrågasätta dig själv. Jag tror inte ens att de flesta av oss är kapabla till att ta ett så långt lov från att ifrågasätta oss själva. Ingen av oss kommer att bli någon som vi själva skulle hata om vi då och då följde våra impulser. Ärligt talat så tror jag att impulserna finns där av en anledning. Kroppen försöker leda oss vägen. Men vi lyssnar inte. Vi stänger av allt som verkar riskfyllt. Vi reglerar oss själva till den grad att vi blir intetsägande, tråkiga och bleka. Ingen kan säga varken bu eller bä om oss. Vi är neutrala. Det är säkrast så. Då kan ingen klaga på oss åtminstone.
 
Men att aldrig utsätta sig för kritik är bara sjukt. Våga formulera dina idéer. Prata om dem. Testa dem. Fungerar de inte? Börja om igen! Hjärnan håller aldrig tyst. De flesta av oss blir galna på våra tankar för att de finns där hela tiden. Särskilt nu när det blivit så moderiktigt att meditera och vara mindful. Men det är inte meningen att vi ska bli ännu mer stressade av att vi inte har någon kontroll över våra tankar. Tanken är att man ska känna att det är helt ok att de är där! Det kan till och med vara intressant att lyssna på sina egna tankar om man kan ställa sig lite utanför och bara iakttar vad som händer där inne.
 
Tillbaka till saken. Den där hjärnan finns där för att hjälpa dig. Var uppmärksam på när det dyker upp en idé, en fantasi, en dörr. Det kan bli början på något nytt. Men bara om du väljer att hålla kvar dörren i blickfånget, öppna den, gå in och utforska rummet. Och förresten. Vem bryr sig om du skämmer ut dig? En del personer kommer titta konstigt på dig. Andra kommer skratta med dig och tycka att du är helfestlig. Och vilket är bäst, att vara älskad av en del och hatad av andra? Eller att vara på den säkra sidan och aldrig ge in för sina begär?
Till top