Ta inte ut saker i förskott

Lärdomar / Dåsig, Mentalt trött, Sjuk, Ta inte ut saker i förskott, Trött / Permalink / 0
Jag har varit otroligt produktiv och aktiv hela veckan fram till i torsdags. På kvällen kollapsade jag och var redo att ge upp mitt liv. Så jag tog ledigt från nästan allt under fredagen och gjorde bara saker som jag hade lust med. Så när jag vaknade och kände mig trött och hängig igår så antog jag direkt att det handlade om en fysisk reaktion på att jag var mentalt trött. Jag vilade ju hela fredagen och hela dagen igår. Så jag hoppades på att jag skulle vara piggare idag. Men jag kände mig ännu mer trött och hängig när jag vaknade den här morgonen.
 
Reagerade med att bli ledsen och uppgiven. Tänkte att jag kanske gått ner i svacka igen och gud vet hur lång tid det kommer ta innan jag kommer upp den här gången? Jag hade ingen lust att göra nånting alls. Men en bit in på dagen bestämde jag mig för att ta en kort promenad till affären ändå. Motvilligt.
 
Det var då jag insåg att det inte alls kändes som det brukar kännas när jag kommer ut. När det bara är mentalt så brukar det ändå kännas lite lättare när man väl är ute i friska luften. Men den här gången kändes mitt huvud som en enda stor uppsvullen deg. Den friska luften gjorde bara att mitt huvud växte ännu mer. Huden stramade över mitt varma ansikte och ögonlocken ville rinna ner över mitt synfält (och vill fortfarande faktiskt).
 
Jag har alltså fått någon sorts förkylning. Efter den insikten har jag hållit igång hela dagen och gjort massor av bra saker (i lagom sjuklig takt förstås). Vilket innebär att min brist på lust att göra saker imorse förmodligen berodde på en självuppfyllande profetia. Jag trodde att jag hamnat i en svacka så jag fann mig i det. 
 
Så dagens lärdom är: ta inte ut saker i förskott!

Att hantera stress och trötthet

Lärdomar, Tankar/känslor / Energi, Inre frid, Kontroll, Lyssna på kroppen, Psyket, Råd, Skriva, Stress, Trötthet / Permalink / 0
Jag har tappat inspirationen att skriva. Eller jag kanske bara har blivit dödlig? Vanligtvis behöver jag inte anstränga mig alls för att skriva, tvärtom hämtar jag energi när jag skriver. Men nu känns det bara som att det tar energi. Energi som jag inte har.
 
Vart går min energi? En hel del energi går till de olika saker jag gör i Fontänhusets regi. Jag fotograferar, redigerar, designar, lär mig engelska, går på brukarrådsmöten och mycket andra småsaker. Utanför Fontänhuset går mycket tid till fysisk träning. Jag försöker upprätthålla att träna varannan dag. Sen måste jag som alla andra handla mat, laga mat och äta mat. Tvätta kläder, hålla hygienen, välja rätt kläder för var dag, slipa på diverse relationer och få ekonomin att gå ihop. Jag skulle kunna fortsätta i en oändlighet. Sen har jag ju också den regelbundna kontakten med öppenvården också i form av terapi och läkarbesök att tänka på.
 
Men huvudsakligen går min tid åt till att planera, reflektera, utveckla, utvärdera, perfektionera, prioritera, besluta och hantera. Och däremellan ingår att släppa taget och gå ner i varv. Det är den ständiga process som pågår i mitt huvud som tar absolut mest kraft.
 
Jag tror att det kan vara ganska vanligt att misstolka signalerna man får av kroppen. Att man är stressad och trött behöver inte innebära att man gör för mycket saker. En del dagar kan jag må fantastiskt trots att jag har fullt upp, eller rent av FÖR att jag har fullt upp med saker. Andra dagar kanske jag inte har något alls inplanerat men känner mig ändå stressad till tusen. Det är sällan i vårt moderna samhälle den fysiska ansträngningen under dagen som stressar oss. Tvärtom fungerar fysisk aktivitet som stressdämpande för de flesta.
 
Det är när jag tappar kontrollen över mitt psyke som jag blir stressad. Ofta handlar det om att jag missberäknar. Jag tänker bara på hur roligt allt ska bli, hur utvecklande det kommer vara eller vad jag på andra sätt kan tjäna på det. Men jag glömmer ta med hur stor belastningen på mitt psyke kommer bli. Hur mycket tid kommer jag behöva lägga på planering? Hur många beslut kommer jag behöva ta och hur svåra kommer de att vara? Hur stor är risken att jag kommer att bli stressad eller må dåligt på något annat sätt? Hur mycket energi och hur stor tidsmarginal behöver jag ha för att kunna hantera situationen i så fall? Kommer jag kunna utföra arbetet tillräckligt bra för att själv bli nöjd? Hur mycket kan jag kompromissa med andra viktiga grundstenar i min vardag?
 
Det här är frågor som jag och andra människor behöver ställa till oss själva innan vi tar på oss ytterligare ett uppdrag, en hobby, ett projekt, en relation eller tackar ja till en inbjudan. För att göra det ännu tydligare kan det vara bra att använda listor som hjälpmedel. Jag älskar listor, jag gör listor för allt. I det här fallet vill jag göra två listor. En med rubriken "Saker som tar energi från mig" och en annan med rubriken "Saker som ger mig energi". Det blir då lättare att urskilja hur balansen i kalendern ser ut. Har jag bara planerat in saker som stjäl tid eller finns det också tid för återhämtning?
 
Sen har vi den andra varianten som jag personligen verkligen behöver öva på! Och det handlar om att lära sig att kontrollera sitt psyke. Det kan vara att stärka sin självkänsla, lära känna sig själv, lära sig att prioritera, hantera jobbiga känslor eller få tyst på sitt inre "tjatter". Alla dessa saker kan göra att man spar massor av energi som man kan lägga på det man vill istället. Man kan antingen vara ett offer för sig själv eller så tar man själv tag i tyglarna och styr sig själv dit man vill. Detta tar förstås mycket tid och energi att uppnå. Men man behöver inte bli proffs på det här för att märka av skillnaden. Varteftersom ditt psyke blir starkare kommer du att uppleva allt större inre frid.
 
Så mitt råd till mig själv och alla andra också är att i det långa loppet ta kontroll över psyket. Och för att orka göra detta behöver vi lyssna till våra kroppar varje dag. Genom detta kan vi uppnå en balans. Vi slipper gå in i väggen och livet blir mycket mer njutningsfullt! Jag tror att behovet av att arbeta på allt detta är extra tydligt för mig i och med min psykiska ohälsa. Men tack vare det så är jag tvungen att hitta på knep och verktyg för att hantera vardagen. Och jag tror i hög grad att de går att applicera på andras liv också. Oavsett om du håller på att förgås av stress eller om du bara känner ett milt obehag i vardagen då och då.
 
 
Plötsligt känns det som att jag har hur mycket som helst att skriva. Jag kanske har fått tillbaka min odödlighet? Eller så är det för att jag idag lyssnat på min kropp och avbokat alla måsten. Idag skrev jag för att jag ville och behövde det.

Mina ord

Tankar/känslor / Ord, Skriva / Permalink / 0
Jag vill skriva. Men jag kan inte. Orden kommer inte av sig själva. Jag måste tvinga ut dem. Och de ord som kommer ut ser inte ut som de brukar göra. Det är som om alla skådisarna har gått hem och lagt sig. Nu är det bara scentekniker och biljettförsäljare kvar. Och de har varken talang eller vilja att stå på scen. De stapplar fram och kisar i ljuset. Några försöker acceptera sin nya placering och börjar improvisera hej vilt. Andra tittar förskräckt på och försöker tysta de modiga med sina blickar. Det är evolutionens kamp. Bli stark eller tystas ner.
 
Regissören sitter i mörkret och iakttar medan scenerna långsamt börjar ta form. 
Till top