Ångesttåget

Tankar/känslor / Skam, Tåg, Ångest / Permalink / 0

En vacker dag och jag springer lyckligt omkring på en äng som ett oskyldigt nyfött djur. Men jag är bara symboliskt nyfödd. Jag har ett förflutet och även om jag inte alltid kan se det så hänger ett helt ånglok med ångest med precis bakom min axel. Som om det vore bakom en magisk dörr och när jag är som allra mest lycklig och bekymmersfri så kör det plötsligt rakt genom dörren och in genom min rygg. Tar mig i sin besittning och den lilla frid jag en gång känt är som bortblåst. Hjärtat blir till is och hjärnan brinner upp. Ängen blir ett slagfält och plötsligt har jag blivit min egen fånge och fångvaktare. Jag har mig själv i besittning. Och jag kan inte tillåta mig själv att gå någonstans utan att jag själv följer med. Ångesten och jag är detsamma. Vi är ett och den vakar över mig som en orolig moder. Nähä du, inte kan jag väl låta dig fara iväg och träffa vänner eller äta mat heller. Hur skulle det se ut? Glöm inte att jag också tänker följa med, vi är ett nu. Du och jag hänger ihop och du vill inte se mig arg. Bäst för dig att du stannar i sängen nu. Inte en centimeter rör du dig utan att jag följer med. Skam på dig om så mycket som tänker tanken på ett lyckligt liv. Nu är det jag som kör det här tåget och du är passagerare. Och du sitter still, hör du det? Nå, vem är det som är lycklig nu? Just det. Ingen. MUHAHAHAHA!

Ur kaos föds mening

Tankar/känslor / Frihet under ansvar, Kaos, Meningen med livet, Mål, Ordning och reda, Spelregler, Sthlm / Permalink / 0

Ordning och reda ska tydligen vara inne nu enligt tidningen Kupé som jag satt och läste på min väg ”hem” från Stockholm idag. Jag skulle göra ett sista besök hos psykologen innan jag går över till öppenvården i Nyköping. Men hon blev tydligen sjuk så jag shoppade lite och drack tre koppar kaffe istället. Mmmmh.

 

Hur som helst. Jag kan verkligen hålla med om att regler är något bra. Jag har under min utvecklings gång gått från att tycka att socialism är det bästa. Att alla ska bli hjälpta och alla de svaga ska få stöd av de starka. Till att bli helt liberal och tycka att vi borde egentligen inte ha några regler alls. Låt människor välja fritt. Till idag, nu när jag nog mer värnar för frihet under ansvar. Jag tror på friheten och att människors styrka kommer inifrån. Genom att ta bort alla lagar och regler som är i vägen för oss, så kommer mänskligheten att blomstra. MEN, ett stort men. Regler är ett hjälpmedel. Lagar som straffar människor när de gör fel har jag inget till övers för. Jag tänker att de behöver hjälp att hitta tillbaka på banan istället för att sättas i skamvrån. Men tillbaka till ämnet. Regler, om de utformas på rätt sätt, är de ett fantastiskt hjälpmedel.

 

Utan spelregler är livet bara entropi, det vill säga kaos. Egentligen är hela världen enda stort kaos av intryck och det vi människor strävar efter är att utvinna kraft ur oordningen. Genom att hitta mönster, utvärdera, analysera och organisera våra intryck skapar vi ordning i oredan. Genom att sätta upp grundvärderingar inom oss utvecklar vi förmågan att skapa en röd tråd i våra handlingar. Genom att sätta upp mål för dagen, för året, för livet utvecklar vi förmågan att uppnå något som annars inte skulle betytt någonting.

 

Ur kaoset föds en vilja, en drivkraft. Men bara för dem som bestämmer sig för ett antal hållpunkter. En sorts spelregler.

 

Om jag jämför min situation idag jämfört med hur livet såg ut när morfar var i min ålder så är skillnaden ganska tydlig. När han var ung fanns det bara ett fåtal inriktningar man kunde studera. Man skulle respektera sin föräldrar. Man skulle skaffa ett anständigt jobb. Och man skulle låta döden skilja giftermålet åt. Jag själv har haft en hel uppsjö av inriktningar vad gäller studier, det finns specialistprogram inom allting nu. Det är accepterat att klä sig precis hur man vill, alla religioner är lika mycket värda, trivs du inte i ditt förhållande så ha en affär.

 

Allting är upp till oss idag om man jämför med för femtio år sen. Då så hade man inte tid att få ångest över saker och ting, man hade inte tid att vara uttråkad eller isolerad. Man skulle jobba och uppföra sig helt enkelt. Jag tror att med dagens frihet så utsätts vi för en enorm beslutsångest dagligen. Det finns för många valmöjligheter och det krävs för stor ansträngning för att orka bestämma sig hela tiden och ta ställning själva. Folk orkar inte läsa in sig på partiernas valprogram när de måste leta sig igenom en miljon recept på nätet för att hitta vad de ska äta till middag ikväll.

 

Allt fler väljer att fly oredan. Och det med rätta tycker jag. Du blir inte lyckligare om du har ett hus fyllt av saker. Du blir lyckligare om du har rent och städat inombords. Om du vet vad du vill, vad du tycker om och hur du ska ta dig dit så skapar du en meningsfullhet åt dig själv. Meningen med livet ligger inte och skräpar i en hög av oreda. Den finner du där du vet vad som gäller, där du klarar av av uppnå målen och där du är fokuserad och känner att du är på väg. Vägen är meningen.

 
 

Som en farao

Tankar/känslor / Flytt, Jogging, Kär i livet, Livet är bra, Makten i pengar, Skogen, Svart mot vitt / Permalink / 0

AAAAAAAAAAAAAHH! Alltså ingen som ser hur jag ser ut idag kommer ju kunna tro att jag var redo att dö för bara en och en halv vecka sen ungefär. Det är som svart mot vitt. Då hade jag ingenting att leva för, idag har jag allting att leva för. Jag är så lycklig, svävar som på små moln nästan. Det är helt sjukt. Jag skiner som solen själv!

 

Har varit lite stressad och nervös inför flytten. Hyreskontraktet går ju ut den sista augusti och jag hade först varken någonstans att flytta min saker till och inte heller någon som kunde hjälpa mig. Det slutade med att jag anlitade en flyttfirma som ställde sakerna på mammas bakgård. Morfar har lovat att lägga en presenning över det hela så det kanske håller sig hyfsat ett tag. Jag har alltid varit en person som håller rätt hårt i pengarna. Men det var en himla skön känsla kan jag tala om att bara sitta på en stol dirigera runt de två egyptiska ungkarlarna som bar på mina ägodelar. Kände mig lite som en farao om man kan säga så. Makten i pengar.

 

För att fira att flytten var över och nycklarna lämnade så tog jag på mig joggingskorna och sprang i 40 minuter. Och bara njöt av skogen och luften och friheten. Sen satte jag mig och vilade en liten stund. Och så tog jag en timmes promenad extra också, ville aldrig att det skulle ta slut!

 

Jag är kär i livet igen! Världen omfamnar mig och jag omfamnar den tillbaka. Jag plötsligt se hur allting hänger ihop igen. Det är som att nånting inom varit trasigt. Och vad det än var så är det fixat nu! Svårt att säga om det är medicinen eller de yttre krafterna. Men förmodligen är det en kombination. Hur som helst. Leve livet!

Till top