Ordning och reda ska tydligen vara inne nu enligt tidningen Kupé som jag satt och läste på min väg ”hem” från Stockholm idag. Jag skulle göra ett sista besök hos psykologen innan jag går över till öppenvården i Nyköping. Men hon blev tydligen sjuk så jag shoppade lite och drack tre koppar kaffe istället. Mmmmh.
Hur som helst. Jag kan verkligen hålla med om att regler är något bra. Jag har under min utvecklings gång gått från att tycka att socialism är det bästa. Att alla ska bli hjälpta och alla de svaga ska få stöd av de starka. Till att bli helt liberal och tycka att vi borde egentligen inte ha några regler alls. Låt människor välja fritt. Till idag, nu när jag nog mer värnar för frihet under ansvar. Jag tror på friheten och att människors styrka kommer inifrån. Genom att ta bort alla lagar och regler som är i vägen för oss, så kommer mänskligheten att blomstra. MEN, ett stort men. Regler är ett hjälpmedel. Lagar som straffar människor när de gör fel har jag inget till övers för. Jag tänker att de behöver hjälp att hitta tillbaka på banan istället för att sättas i skamvrån. Men tillbaka till ämnet. Regler, om de utformas på rätt sätt, är de ett fantastiskt hjälpmedel.
Utan spelregler är livet bara entropi, det vill säga kaos. Egentligen är hela världen enda stort kaos av intryck och det vi människor strävar efter är att utvinna kraft ur oordningen. Genom att hitta mönster, utvärdera, analysera och organisera våra intryck skapar vi ordning i oredan. Genom att sätta upp grundvärderingar inom oss utvecklar vi förmågan att skapa en röd tråd i våra handlingar. Genom att sätta upp mål för dagen, för året, för livet utvecklar vi förmågan att uppnå något som annars inte skulle betytt någonting.
Ur kaoset föds en vilja, en drivkraft. Men bara för dem som bestämmer sig för ett antal hållpunkter. En sorts spelregler.
Om jag jämför min situation idag jämfört med hur livet såg ut när morfar var i min ålder så är skillnaden ganska tydlig. När han var ung fanns det bara ett fåtal inriktningar man kunde studera. Man skulle respektera sin föräldrar. Man skulle skaffa ett anständigt jobb. Och man skulle låta döden skilja giftermålet åt. Jag själv har haft en hel uppsjö av inriktningar vad gäller studier, det finns specialistprogram inom allting nu. Det är accepterat att klä sig precis hur man vill, alla religioner är lika mycket värda, trivs du inte i ditt förhållande så ha en affär.
Allting är upp till oss idag om man jämför med för femtio år sen. Då så hade man inte tid att få ångest över saker och ting, man hade inte tid att vara uttråkad eller isolerad. Man skulle jobba och uppföra sig helt enkelt. Jag tror att med dagens frihet så utsätts vi för en enorm beslutsångest dagligen. Det finns för många valmöjligheter och det krävs för stor ansträngning för att orka bestämma sig hela tiden och ta ställning själva. Folk orkar inte läsa in sig på partiernas valprogram när de måste leta sig igenom en miljon recept på nätet för att hitta vad de ska äta till middag ikväll.
Allt fler väljer att fly oredan. Och det med rätta tycker jag. Du blir inte lyckligare om du har ett hus fyllt av saker. Du blir lyckligare om du har rent och städat inombords. Om du vet vad du vill, vad du tycker om och hur du ska ta dig dit så skapar du en meningsfullhet åt dig själv. Meningen med livet ligger inte och skräpar i en hög av oreda. Den finner du där du vet vad som gäller, där du klarar av av uppnå målen och där du är fokuserad och känner att du är på väg. Vägen är meningen.
