Dag 3 med Israel Aloni

Tankar/känslor / Improvisation, Israel Aloni, Känslor, Öppna upp / Permalink / 0
Jag känner mig så himla glad just nu. Allting är så himla bra! Större delen av dagen har gått åt till eget skapande och improvisation. Inte vilken sorts improvisation som helst heller. Uppgiften var att gå in i känslan av att vara ledsen och att verkligen känna det och se hur det påverkar min kropp. Hur reagerar jag när jag känner såhär? Vad händer? Vi gjorde även en omvänd version där vi skulle gå in i att känna glädje. Och vi hade väldigt spridda reaktioner båda gångerna.
 
Det är häftigt att få vara en del av en såhär fantastisk grupp som verkligen kan fokusera så länge i en improvisation. Och som vågar ge så mycket av sig själva. VI bara ger och tar och ger och tar. Vi skulle ha kunnat fortsätta att improvisera hela dagen. När vi avslutade sista improvisationen efter säkert en timme så fick vi feedback på vad som var bra, vad vi vill behålla. Och jag blev bara ännu mer peppad, jag vill fortsätta! Älskar sånt här!
 
Det var också helt fantastiskt att få gå in för att känna så mycket saker på en och samma dag. Att få vara så glad och så ledsen på samma dag fram och tillbaka. Det kommer bli väldigt spännande att få fortsätta utforska känslorna och vad de gör med oss. Vilket vi kommer göra under dessa två veckor!
 
Idag har det känts ungefär som det gjorde där någon dag innan höstlovet. Det är som att jag har en kran som är igentäppt. Och nu har jag hackat på den ett tag och så plötsligt så strömmar det ut energi och känslor och allt. Och det är så skönt! Det är så skönt att få känna, att få leva och bara vara. Det har delvis handlat också om att jag blivit så utmanad nu och jag blir så trött och omvälvd att jag inte längre orkar tänka. Och så fort jag släpper tankarna så förvinner också all ångest, oro och spänningar. Allting jag hållt tillbaka. Hämningar släpper och jag kan röra mig fritt, jag kan prata. Det känns som att jag lever för första gången sen jag var barn. Det är helt otroligt!
 
Precis samma sak hände alltså strax innan lovet också. Sedan täpptes kranen igen lite. Eller också är det så att jag hamrade på den och lyckades få en liten fin ström att släppas igenom. Och sedan vande jag mig. Nu har jag öppnat upp ett ytterligare lite större hål. Vem vet var det här kan sluta? Tänk vad fantastiskt om man kunde öppna upp sig helt och hållet. Om jag får drömma så önskar jag att i slutet av det här året i Härnösand (som egentligen är mindre än ett år) så vill jag kunna vara mig själv helt fullt. Och stå för den jag är. Jag vill kunna använda min kropp ohämmat. Alltså utan att behöva ifrågasätta mig själv ständigt. Utan att behöva oroa mig över om jag tar upp någon annans plats eller att det jag gör kanske är fel eller rent av fult. Definitivt värt att sträva efter!
Till top