Dag 3 med Israel Aloni

Tankar/känslor / Improvisation, Israel Aloni, Känslor, Öppna upp / Permalink / 0
Jag känner mig så himla glad just nu. Allting är så himla bra! Större delen av dagen har gått åt till eget skapande och improvisation. Inte vilken sorts improvisation som helst heller. Uppgiften var att gå in i känslan av att vara ledsen och att verkligen känna det och se hur det påverkar min kropp. Hur reagerar jag när jag känner såhär? Vad händer? Vi gjorde även en omvänd version där vi skulle gå in i att känna glädje. Och vi hade väldigt spridda reaktioner båda gångerna.
 
Det är häftigt att få vara en del av en såhär fantastisk grupp som verkligen kan fokusera så länge i en improvisation. Och som vågar ge så mycket av sig själva. VI bara ger och tar och ger och tar. Vi skulle ha kunnat fortsätta att improvisera hela dagen. När vi avslutade sista improvisationen efter säkert en timme så fick vi feedback på vad som var bra, vad vi vill behålla. Och jag blev bara ännu mer peppad, jag vill fortsätta! Älskar sånt här!
 
Det var också helt fantastiskt att få gå in för att känna så mycket saker på en och samma dag. Att få vara så glad och så ledsen på samma dag fram och tillbaka. Det kommer bli väldigt spännande att få fortsätta utforska känslorna och vad de gör med oss. Vilket vi kommer göra under dessa två veckor!
 
Idag har det känts ungefär som det gjorde där någon dag innan höstlovet. Det är som att jag har en kran som är igentäppt. Och nu har jag hackat på den ett tag och så plötsligt så strömmar det ut energi och känslor och allt. Och det är så skönt! Det är så skönt att få känna, att få leva och bara vara. Det har delvis handlat också om att jag blivit så utmanad nu och jag blir så trött och omvälvd att jag inte längre orkar tänka. Och så fort jag släpper tankarna så förvinner också all ångest, oro och spänningar. Allting jag hållt tillbaka. Hämningar släpper och jag kan röra mig fritt, jag kan prata. Det känns som att jag lever för första gången sen jag var barn. Det är helt otroligt!
 
Precis samma sak hände alltså strax innan lovet också. Sedan täpptes kranen igen lite. Eller också är det så att jag hamrade på den och lyckades få en liten fin ström att släppas igenom. Och sedan vande jag mig. Nu har jag öppnat upp ett ytterligare lite större hål. Vem vet var det här kan sluta? Tänk vad fantastiskt om man kunde öppna upp sig helt och hållet. Om jag får drömma så önskar jag att i slutet av det här året i Härnösand (som egentligen är mindre än ett år) så vill jag kunna vara mig själv helt fullt. Och stå för den jag är. Jag vill kunna använda min kropp ohämmat. Alltså utan att behöva ifrågasätta mig själv ständigt. Utan att behöva oroa mig över om jag tar upp någon annans plats eller att det jag gör kanske är fel eller rent av fult. Definitivt värt att sträva efter!

Hejdå Stockholm, vi ses till julen!

Tankar/känslor / Burger King, Ekonomi, Om mig, Random, Shopping, Stockholm / Permalink / 0
Jaha, då sitter jag på ett tåg nu igen då. Jag tömmer kontot på resor med SJ, det är förödande hur dyrt det är i förhållande till hur stor min inkomst är per månad. Men man får göra prioriteringar helt enkelt!
 
Den här månadens inkomst tog slut i förrgår och nya pengar kommer in på kontot imorgon. Ändå shoppade jag för 1500 kr idag, tur att man har besparingar. Jag vet inte riktigt vad det är jag sparar till. Jag sparar och sparar och får ihop stora summor pengar efter allt snålande. Bara för att ibland känna att "Näe, nu har jag snålat länge nog. Jag förtjänar ett par nya vinterskor eller en skitsnygg kavaj som jag inte kommer kunna använda särskilt ofta med tanke på att jag har träningskläder varje dag i skolan. Men det skiter jag i för jag vill känna mig snygg ibland!". Och så förvinner pengarna igen.
 
Egentligen är jag väl som alla andra. Jag lever inte enbart i extremiteter även om jag ibland vill framställa mig på det viset. Jag kom på för ett år sen att det är ganska mysigt med vardagslyx. Trots det verkar jag vara lika bra på att spara pengar fortfarande. Jag undrar hur det egentligen går ihop. Jag antar att jag har mina knep.
 
Idag har jag ätit på Burger King både till lunch och middag. Nu får det verkligen vara nog på ett tag. Men det kändes som en sån sorts dag idag. Det behövde vara så. Trots att jag vet att det aldrig är så gott som jag önskar. Andra gången beställde jag den dyraste hamburgaren de hade bara för att se om det skulle bli någon skillnad. Jag hade lite högre förhoppningar men den smakade ungefär likadant som den jag åt tidigare under dagen.
 
Hur som helst. Nu räcker det på ett tag. Mina ben är fulla av spring och jag vill bara träna, träna, träna och dansa, dansa, dansa! Dansa ännu mer och sen träna ännu mer. Imorgon är det dags. Fyra veckor med hårt arbete och sen blir det jul! Tillåt mig att svära: NU JÄVLAR!!!
 
 

Inget särskilt

Fotografi, Tankar/känslor / Fotodagbok, Fotomässan, Uttråkad, fotografera / Permalink / 0
Ensam lördagkväll, vad är inte bättre då än att skriva lite i bloggen!
 
Har druckit en drink och haft en videosamtal med någon jag aldrig träffat i verkligheten. Jag har ätit hamburgare på en hyfsat fancy restaurang (även det ensam), jag har fotograferat och jag har filosoferat över livet! Jag har tittat på söta djur och jag har tittat på gamla reklamklipp som blivit bannade av olika skäl. Livet är bra nu, wohoo!
 
Hostar som en tok och näsan är täppt. Längtar till på tisdag för då börjar skolan igen. Fast jag kommer inte vara elev. Jag kommer vara dansare! Så himla kul! Som jag har längtat efter den här delen av utbildningen!
 
Jag är så uttråkad! Tur att jag får sällskap snart. Om 45 minuter ungefär. Nåväl. Hur mår jag annars då? Jo tack bara fint! Bortsett från förkylningen och att jag är uttråkad så är det mesta helt okej. Jag är på det hela taget nöjd med min tillvaro och har ingenting särskilt att klaga på. På tal om det där jag skrev förra gången, det finns ingenting som är pinsamt från och med nu. Jag tror jag ska börja fotografera lite mer i vardagen igen. Jag ser så mycket fina saker hela tiden men det känns pinsamt att ta upp kameran medan folk tittar. Istället väntar jag till jag är ensam, men då är ögonblicket över. Det blir inte alls lika bra bilder när jag inte tillåter mig att följa mina impulser.
 
Men det blev några bilder ikväll åtminstone som inte är helt och hållet fy skam.
 
Blev superinspirerad av en superdålig föreläsare idag på fotomässan som jag var på. Han stod stilla och var tyst ganska ofta och däremellan så stammade han och letade efter orden. Verkade vara helt oförberedd på vad det var han hade tänkt prata om. Men han hade fina bilder att visa upp. Han redovisade ett projekt han hade arbetat med som innebar att han skulle ta en bild varje dag i sin vardag. Som en fotodagbok. Och det visade sig att det kunde bli jättefina bilder ibland på platser där man annars aldrig skulle kommit på att ta en bild. Det inspirerade mig hur som helst, jag skulle också vilja ta en bild varje dag. Åtminstone en.
 
Det skulle nog vara en bra övning för mig. Jag kan ju testa att göra det. Kan ju bli ganska intressanta bilder. Hm. Jag har dock redan börjat komma på ursäkter till varför jag kan få slippa göra det imorgon och dagen efter det och resten av veckan och resten av året. Men det håller inte att bara hitta på ursäkter för allting hela tiden. Det är en ganska simpel och enkel övning, ta ett fotografi av vad som helst en gång om dagen. Inte så himla svårt. Men det känns enormt jobbigt mentalt. Jag får prestationsångest och det är pinsamt och jag har inte tid osv osv.
 
Fast samtidigt är det inte oöverkommeligt heller. Det är nog en bra övning. Ja. Så gör vi!
 
 
Till top