Trött, ledsen, ful, glad

Tankar/känslor / Frukost, Ful, Gym, Komplicerad, Lunch, Mycket, Nervös, Nytt jobb, Orolig, Repa, trött / Permalink / 0
Desto bättre jag trivs nu blir jag gladare och mer energi går åt. För ju mer jag trivs desto mer vill jag faktiskt gå till jobbet och göra mina kollegor stolta. Jag anstränger mig till tusen för att göra det bästa jag kan. Sen förra veckan har jag gått upp nästan varje morgon och gymmat. Ansträngt mig för att göra en värdig frukost, gröt, ägg och massor av smoothies. Gick utbildning hela förra veckan för att lära mig allt i mitt nya jobb som jag bör veta. Och jag repade onsdag och torsdag kväll tre timmar åt gången. Jag har varit så spänd och nervös och orolig att jag behövt gå och kissa ungefär stup i kvarten. Och magen har varit väldigt orolig också. Sovit har jag ju gjort sådär. Och i helgen hade jag som tur var inte mycket mer att göra än rep på söndagen. Jag sov stora delar av helgen för att ta igen veckan. Den här veckan kommer se ut ungefär likadant. Gymma, jobba, tvätta kläder/laga mat/städa, repa, sätta upp affischer måste jag klämma in där nånstans och skapa flyers (som också ska upp), gå på fest och nånstans kanske få slappna av?
 
Jo en annan grej som bidragit till stressen har ju varit att jag glömt min matlåda varenda dag hittills på jobbet så även idag. Och vi har 45 minuters lunchrast och jag hinner nätt och jämt antingen gå hem och äta om jag har en färdig matlåda jag glömt (men jag måste småspringa och bli svettig och hann inte riktigt äta upp alla mat) alternativt gå snabbt till ica och köpa en sallad vilket också innebär att kasta i sig maten mer eller mindre. I fredags glömde jag mitt schema på jobbet och hade ingen aning om när jag skulle börja idag. Så jag tog det säkra före det osäkra och var på jobbet klockan åtta, visade sig att jag började tio... Jag fick dock ett fint bemötande och blev beviljad att flytta fram schemat under dagen två timmar. Men gissa om det varit något som gnagt i mig under helgen att jag inte vetat.
 
När jag blir stressad blir jag trött. Blir jag trött så blir jag ledsen. Blir jag ledsen så tycker jag att jag ser ful ut. Tycker jag att jag ser ful ut så är nästan allt hopp ute. Men samtidigt har jag sällan varit så glad ändå och mått så bra som senaste veckan. För jag trivs ändå ganska bra. Fast jag hatar det. Ack så komplicerad människan kan vara.
 
 

Du vet inte- för du har inga barn

Tankar/känslor / Affisch, Arbetssätt, Improvisation, Manus, Odenplan, Regi, Teaterverket, teater / Permalink / 1
Det är ju inte så många som vetat om det, men jag är med i en teater!
 
Petter Wikström annonserade efter skådespelare på filmcafé och jag blev nyfiken på temat kring dysfunktionella familjer. Samt arbetssättet som skulle utgå från improvisation och allas erfarenheter. Vi är nio personer som skapat en berättelse tillsammans, utgått från allas erfarenheter kring ämnet. Vi har haft långa diskussioner och improviserat fram scener som sedan blivit manus. Vi har repat ca nio timmar i veckan på teatern och utanför. Både ensemblen och ämnet står mig nära och jag hoppas att pjäsen blir succé. Hoppas att folk kommer våga se den, att de kommer våga känna och tänka efter. Någons ögon kanske öppnas och någon kanske förstår.
 
Premiär är den artonde april och jag hoppas att flera som jag känner kommer att titta på denna viktiga pjäs!
 
Det har varit lärorikt och kul att arbeta med pjäsen också. Alla har skrivit minst en scen var och alla har fått ha åsikter när vi arbetat fram materialet. Trots att man kunnat tro att det blir rörigt när alla ska vara med och bestämma så tycker jag att vi varit ganska effektiva. Det ändå gått väldigt snabbt att skapa manuset. Petter kom förstås med en synopsis, några meningar på vad varje scen ska handla om. Och karaktärerna fanns även om de inte var "färdiga". Vi hade audition i mitten av januari och två veckor senare var det nog så började vi med det arbetet av pjäsen. Och det tog ca en och en halv månad så var stolpmanus färdigt och ytterligare två veckor senare det vill säga nu: så är manuset i stort sätt klart. Och senaste tiden har vi börjat gå på djupet med våra karaktärer. Ett mycket spännande arbete! Jag har förstås fått den svåraste rollen jag nånsin haft. Den är så långt fårn mig som det bara går känns det som. Och det har tagit mig lång tid och mycket mod för att gå ur min "comfort zone" och kunna spela "Lina". Men det börjar äntligen likna något!
 
Jag ha även fått designa affischen som är jag rätt så nöjd med! Jag tog inte bilden dock. Och ikväll fick jag regissera under hela repet. Det är första gången jag regisserat och jag har aldrig trott att jag skulle varken gilla att regissera eller tycka att det var särskilt enkelt. Men det var förvånansvärt roligt och inte alls så svårt som jag trodde heller!
 
För mina vänner som läser här så finns det en rabattkod "ALLABARN" om ni vill köpa biljetter. Det lättaste är att boka på nätet, gå in på http://www.ingabarn.abilde.se/ och scrolla ner. Tryck på biljetten så öppnas en sida på tickster där biljetterna bokas!
 
 

Nedvarvning vid dagens slut

Tankar/känslor / Dans, God mat, Gym, Härnösand, Nedvarvning, Nytt jobb, Olof Röhlander, Saker, Samtal, Tankar, Utvärdering / Permalink / 1
Helt sanningsenligt. Detta har varit min dag "kära dagbok (?)".
 
Jag vaknade, var trött. Men lycklig över att Mikael låg i samma säng inom räckhåll för mig att krama. Hoppade upp och började dricka te och knäckemackor lite snabbt medan jag tittade på nyheterna. Minns inte alls vad de sa dock. Något om planet som försvunnit och folk som förmodligen var döda. Nånting om grönsaker på dagis? Eller också var det nån annan dag. Sjungandes och hållandes hand i hand gick jag och Mikael till Huvudsta c och tränade armar mellan sju och åtta. Mikael åkte till jobbet därifrån med tunnelbanan och jag tog hans väska och gick hem igen. Duschade, borstade tänderna och gick till jobbet jag med fast åt andra hållet. En kvarts promenad, ligger precis bredvid Webhallen Solna där jag jobbat fram tills nu. Ageris jobbar jag för nu, på ett projekt för coop återbäring. Kundservice. Idag innebar mest en presentation av företaget, lära känna varandra och en del av cheferna.
 
Vi blev bjudna på lunch, det var ritkigt trevigt. Och gott! Jag valde sushi. Jag minns att jag råkade säga på lunchen att jag kommer sakna att jobba helg på webhallen för att vi inte brukar ha någon butikschef inne på helgerna. Och plötsligt lyssnade alla och skrattade. Jag skämdes. Och lade till att vi har ju inte in- eller utleveranser på helger heller. Så det är mycket mindre att göra allmänt. Men då hörde ingen.
 
Under de olika presentationerna och genomgångarna under dagen pendlade jag mellan att ge allt vad jag kunde för att försöka förstå vad de pratade om, tycka att det här är ett bra företag, tänka att de andra nya var mycket mer kompetenta och snabbtänkta än mig, att det här kommer bli ett enkelt jobb, jag kommer aldrig överleva det här jobbet särskilt länge det är för svårt, jag gillar verkligen det här stället och den där människan tittar aldrig på mig, medan den där tittar på mig hela tiden, vad kan det betyda!?
 
Under vissa stunder var det riktigt kul och lärorikt och andra stunder kämpade jag för att hålla fokus och inte driva iväg på ett moln i andra tankar.
 
Alla verkade hur som vara väldigt snälla! Vi slutade redan klockan tre men kommande dagar under utbildningen är vi där från nio till fem tros det. Vi fick göra ett kunskapstest också i slutet av dagen med ett urval av frågor från saker vi tagit upp under dagen. Vissa frågor kändes löjligt enkla medan flera kändes omöjliga att minnas. I stort sätt var jag rätt så besviken på mina svar på testet. Jag gick hemmåt och handlade lite mjölk, ägg med extra protein och bananer på vägen för att jag tänkt att jag ska bli bodybuilder nu. Eller typ i alla fall.
 
Kom hem och satte mig vid datorn för att göra någon nytta med min överblivna tid. Försökte lära mig något spännande i photoshop. Men magin är död eller nåt. Jag kunde inte göra det. Det var inte kul. Jag försökte och försökte, men det blev bara fel och jag blev bara besviken och frustrerad. Jag tittade på ett klipp på youtube med Jiri Kylian en av mina främsta inspirationskällor inom dans. Skrev och undrade när Mikael kan tänkas komma hem. Började bli hungrig. Drack ändå en smoothie när jag kom hem. Med spenat i. Mikael svarar att jag glömt bort att han ska äta middag ute med sin vän ikväll eftersom han trodde att jag skulle ha rep med min teater. Damn it. Det ska jag inte. Just den här tisdagskvällen. Bara för det. Ingen Mikael. Åt middag själv, god nudelsoppa som jag stolt tillagade igår. Tittade på "Wolf of wallstreet" som flera människor rekommenderat mig. Den var lång, ganska vidrig, vacker, tankeväckande och rätt bra.
 
Åt en del glass där också under filmens gång. Kände mig ensam och deprimerad när denna fasansfullt långa film tog slut och klockan fortfarande bara var halv åtta eller något i den stilen. Satt vid facebook ett tag och klickade på uppdatera, uppdatera, uppdatera, uppdatera. Läste igenom allt av värde.
 
Har tänkt rätt mycket på Härnösands folkhögskola och danslinjen där. Jag vill verkligen! Men vill jag dansa? Ju mer jag tänker på saken så vill jag itne bli lärare längre. Åtminstone inte utbilda mig till att ha det som yrke. Kan tänka mig att ha workshops och vara vikarie kanske då  och då. Men som yrke? Och leva på? Jag vet inte... Och snälla, spelar ingen roll vem som säger vad. Jag är ganska dålig på att dansa och få det att se snyggt ut. Jag kan inte göra vacker dans. Det finns inte i min kropp. Men jag kan kanske möjligen koreografera? Få ut min kreativitet i andra människors mer väl skapta kroppar?
 
Kanske... Men jag behöver öva rätt mycket mer innan det kan bli något av det. Jag testade och försökte göra ett solo till auditionen den tolvte april. Det gick sådär. Det är bara nån vecka kvar. Jag tvivlar på mig själv. Att jag duger. Att jag kan klara något.
 
Hur kunde jag gå från så lycklig imorse till detta?
 
Tre bra saker jag gjort idag:
 
Jag gick och tränade.
Jag handlade nyttig och ekologisk mat.
Jag försökte svara öppet på frågor på det nya jobbet, trots att jag inte alltid hade rätt. jag tog för mig, vilket jag inte alls brukar göra alltid.
 

Bra jobbat Viktoria!
 
Vad kunde jag gjort bättre?
 
Nästa gång jag börjar tänka deprimerande och självkritiska saker så kunde jag ha ringt en vän tex. Tagit en promenad. Eller varför inte. Skrivit en utvärdeing som jag gör nu. Egentligen när jag tänker på det så är jag rätt bra som jag är.
 
Roligast idag? Minns inget specifikt. Men personligheter jag mött under dagen på jobbet.
Lärt mig idag? Massor med saker. Men det jag minns främst handlade om mallen för ett bra samtal. Första och sista intryck. Att använda positiva ord och undvika negationer. Hur man hanterar arga kunder. Och andra bra tips.
Tacksam över idag? Tacksam över den goda maten jag åt både till lunch och till middag. Och för Mikael. Och mitt nya jobb, det ser ljust ut!
När mådde jag som bäst och hur skulle jag kunna få det så lite oftare? Jag mådde som bäst på vägen till gymmet. Jag antar att det berodde på den friska luften, att jag kände mig hurtig som gick till gymmet på morgonen, och mysigt att göra det tillsammans med MIkael. Jag kanske kan ta en promenad i framtiden på lunchrasterna på jobbet. Kan ju testa om det fungerar i alla fall.
 
Och jag har lyssnat på Olof Röhlanders "nedvarvnings vid dagens slut".
 
 
Till top