Photoshop och ångestkräk

Tankar/känslor / livet, photoshop, tutorials, ångest / Permalink / 0
Jag berättade att jag blivit låst på att lära mig mer avancerad fotoredigering. Började med lightroom och idag gick jag vidare till photoshop elements. För att mannen på youtube som lärde mig allt om lightroom var riktigt bra på att lära mig just det. Anthony Morganti för er som vill söka upp hans klipp. Och jag såg att han även hade tutorials för photoshop elements. Elements är en lite enklare version av photoshop. Den har ca 80% av funktionerna som "riktiga" photoshop har.
 
Jag är rätt så besviken dock. Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Lightroom är mest till för att ändra ljus och färger. Vilket inte är något man ska underskatta! Jag gillar lightroom! Men jag har sett sjukt häftiga bilder som jag verkligen också skulle vilja kunna göra, som är gjorda i photoshop. Har inga exempel just nu. Men det kändes som att ingen av dessa funktioner fanns, alternativt att det inte går att göra i den enklare versionen. Eller att Anthony bara inte visade några häftiga saker i sina tutorials. Det kan också ligga något i att jag tycker photoshop verkar mycket mer invecklat än lightroom. Jag hade hoppats att jag skulle tycka att det var lika lätt. Men det verkar som att man behöver sitta timmar med bilder i photoshop och veta exakt vad man gör och vara väldigt noggrann för att det ska bli bra effekter.
 
För övrigt har jag kramp i magen. Jag har mest suttit på min rumpa senaste dagarna och haft ångest över olika saker. Jag är hungrig som fan. Förlåt ska inte svära igen på ett tag. Eller försöka. Jag har inte haft lust att laga mat igår eller idag. Så jag har levt på rester, chips, popcorn och glass. Samt enkel mat som saft, bacon, te och smörgås.
 
Jag tittar på arbetsannonser var och varannan dag och tänker att det där jobbet kan jag inte göra. Det där jobbet verkar hemskt. Det jobbet skulle kunna passa mig, men man måste ha körkort. Det där jobbet kräver universitetsutbildning. Det där jobbet skulle jag kanske kunna tänka mig, dock står det att man måste vara erfaren, duktig på vad man gör och ha en viss social kompetens. Vad betyder det!? Jag vet inte om jag fixar det här! Ibland hittar jag något jobb som faktiskt inte kräver nånting av mig, mer än att jag kommet dit och gör vad jag ska. Men jag känner mig så misslyckad. Och dessutom vill alla att man ska skriva ett personligt brev. Berätta vem jag är, varför jag söker jobbet och varför jag tror att jag skulle göra det bättre än någon annan. Jag vet inte det heller!
 
Jag gör förmodligen inte ens jobbet bättre än någon annan. Jag får panik här hemma. Jag tycker synd om mig själv. Jag känner mig lat och äcklig. och hungrig. Och jag är trött hela tiden, dåsig och har inte lust att göra saker. Och jag känner mig som en igel på Mikael. Stackars människa låter mig bo här utan att betala något, erbjuder mig allt sitt stöd. Och vad ger jag tillbaka? Jag städar då och då, lagar mat när jag har just. Jag är inte mysig, eller trevlig, jag har ett större behov av att berätta om hur dåligt jag mått under dagen än att få veta hur han mår. Jag frågar förstås alltid, men jag känner hur mina egna behov trycker på och jag vill bara ösa ut alla känslor och tankar jag har. Kräkas ut min ångest. Och kan jag inte tjäna ihop tillräckligt med pengar så jag inte ens kan betala min egen mat längre, då kan jag inte bo här. Och jag vet inte var annars jag skulle ta vägen.
 
Jag funderar på att flytta utomlands. Jag har tittat på jobb utomlands på arbetsförmedlingen. Flera verkar lovande. Men jag orkar inte konvertera mitt cv till engelska. Så lat är jag. Jag orkar inte. Och medan jag skriver nu så får jag bara mer kramp i magen och det gör ont varje gång jag andas ut. Jag känner mig kvävd av mig själv.
 
Over and out. Tack för att jag fick skriva detta. Ingen behöver känna sig tvingad att läsa det. Huvudsaken är att jag får kräkas ut lite ångest nånstans. Hoppas imorgon blir en bättre dag. Och ni andra där ute i cyberrymden, stay happy! Because your worth it.
 
 
Till top