Photoshop och ångestkräk

Tankar/känslor / livet, photoshop, tutorials, ångest / Permalink / 0
Jag berättade att jag blivit låst på att lära mig mer avancerad fotoredigering. Började med lightroom och idag gick jag vidare till photoshop elements. För att mannen på youtube som lärde mig allt om lightroom var riktigt bra på att lära mig just det. Anthony Morganti för er som vill söka upp hans klipp. Och jag såg att han även hade tutorials för photoshop elements. Elements är en lite enklare version av photoshop. Den har ca 80% av funktionerna som "riktiga" photoshop har.
 
Jag är rätt så besviken dock. Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Lightroom är mest till för att ändra ljus och färger. Vilket inte är något man ska underskatta! Jag gillar lightroom! Men jag har sett sjukt häftiga bilder som jag verkligen också skulle vilja kunna göra, som är gjorda i photoshop. Har inga exempel just nu. Men det kändes som att ingen av dessa funktioner fanns, alternativt att det inte går att göra i den enklare versionen. Eller att Anthony bara inte visade några häftiga saker i sina tutorials. Det kan också ligga något i att jag tycker photoshop verkar mycket mer invecklat än lightroom. Jag hade hoppats att jag skulle tycka att det var lika lätt. Men det verkar som att man behöver sitta timmar med bilder i photoshop och veta exakt vad man gör och vara väldigt noggrann för att det ska bli bra effekter.
 
För övrigt har jag kramp i magen. Jag har mest suttit på min rumpa senaste dagarna och haft ångest över olika saker. Jag är hungrig som fan. Förlåt ska inte svära igen på ett tag. Eller försöka. Jag har inte haft lust att laga mat igår eller idag. Så jag har levt på rester, chips, popcorn och glass. Samt enkel mat som saft, bacon, te och smörgås.
 
Jag tittar på arbetsannonser var och varannan dag och tänker att det där jobbet kan jag inte göra. Det där jobbet verkar hemskt. Det jobbet skulle kunna passa mig, men man måste ha körkort. Det där jobbet kräver universitetsutbildning. Det där jobbet skulle jag kanske kunna tänka mig, dock står det att man måste vara erfaren, duktig på vad man gör och ha en viss social kompetens. Vad betyder det!? Jag vet inte om jag fixar det här! Ibland hittar jag något jobb som faktiskt inte kräver nånting av mig, mer än att jag kommet dit och gör vad jag ska. Men jag känner mig så misslyckad. Och dessutom vill alla att man ska skriva ett personligt brev. Berätta vem jag är, varför jag söker jobbet och varför jag tror att jag skulle göra det bättre än någon annan. Jag vet inte det heller!
 
Jag gör förmodligen inte ens jobbet bättre än någon annan. Jag får panik här hemma. Jag tycker synd om mig själv. Jag känner mig lat och äcklig. och hungrig. Och jag är trött hela tiden, dåsig och har inte lust att göra saker. Och jag känner mig som en igel på Mikael. Stackars människa låter mig bo här utan att betala något, erbjuder mig allt sitt stöd. Och vad ger jag tillbaka? Jag städar då och då, lagar mat när jag har just. Jag är inte mysig, eller trevlig, jag har ett större behov av att berätta om hur dåligt jag mått under dagen än att få veta hur han mår. Jag frågar förstås alltid, men jag känner hur mina egna behov trycker på och jag vill bara ösa ut alla känslor och tankar jag har. Kräkas ut min ångest. Och kan jag inte tjäna ihop tillräckligt med pengar så jag inte ens kan betala min egen mat längre, då kan jag inte bo här. Och jag vet inte var annars jag skulle ta vägen.
 
Jag funderar på att flytta utomlands. Jag har tittat på jobb utomlands på arbetsförmedlingen. Flera verkar lovande. Men jag orkar inte konvertera mitt cv till engelska. Så lat är jag. Jag orkar inte. Och medan jag skriver nu så får jag bara mer kramp i magen och det gör ont varje gång jag andas ut. Jag känner mig kvävd av mig själv.
 
Over and out. Tack för att jag fick skriva detta. Ingen behöver känna sig tvingad att läsa det. Huvudsaken är att jag får kräkas ut lite ångest nånstans. Hoppas imorgon blir en bättre dag. Och ni andra där ute i cyberrymden, stay happy! Because your worth it.
 
 

Till min framtida arbetsgivare

Tankar/känslor / arbetsansökan, arbetsgivare, arbetskriterier, åsikt / Permalink / 0
I princip i alla arbetsannonser står det att de önskar att jag ska vara glad, social, ansvarstagande, trygg i mig själv, flexibel, driven, ha körkort, ha arbetslivserfarenhet och/eller så ska jag ha en universitetsutbildning inom ämnet. För det första, "glad" är inget som någon kan kräva av någon. Jag är glad ibland och ledsen ibland. Jag tänker inte ljuga för er. Social är jag med en del människor som jag känner mig bekväm med. Då kan jag slappna av, prata om lite vad som helst eller bara vara bekvämt tyst med. Det är ett privilegium. Det är inte alla människor som klickar och kan vara sociala med varandra. Däremot är jag fullt kapabel till att kommunicera med andra människor. Du säger vad du vill ha av mig och jag kan ge dig det. Jag kommer inte vara otrevlig eller elak. Det enda som kommer saknas är småsprat och skämt.
 
Om ansvarstagande betyder att jag ska kunna klara av att beta av en hög uppgifter på för kort tid så är svaret nej. Jag är inte ansvarstagande i så fall. Jag vill ha hög kvalitet på allt jag gör. Jag vill inte vara osäker, kanske göra fel, gå hem tidigt för att jag tror att jag är färdig med mina arbetsuppgifter och lämna ett halvfärdigt jobb efter mig.
 
Vem är nånsin trygg i sig själv? Vi utvecklas ju hela tiden! Jag undrar, oroar mig, funderar. Var det rätt det jag gjorde? Vad vill jag? Klarar jag det här? Vad tycker hon om mig? Och då och då får jag små aha-upplevelser. Och för en stund så vet jag precis vad som är rätt. Vad jag vill med mitt liv. Jag vet att jag klarar det. Och jag vet vad andra tycker om mig. Då är jag trygg i mig själv. Men det förändras och jag börjar ifrågasätta igen. Jag kommer aldrig bli klar med att utvecklas. Sökandet och finnandet av svar fortsätter i en oändlig spiral.
 
Om flexibilitet innebär att jag aldrig kan planera mina dagar. Att jag när som helst kan bli inringd till jobbet och behöva avbryta och lämna allt jag har i händerna för att jag verkligen behöver pengarna, så ja. Faktiskt. I viss mån. Det fungerar inte att bli inringd i sista minuten varje dag under en allt för lång period. Att aldrig veta när jag kommer ha tid att göra saker jag behöver och vill göra.
 
Vad är definitionen av att vara driven? Mina främsta intressen är dans, fotografi, teater och att hjälpa andra männniskor. Om något gör mig driven så är det att veta att jag behövs i någon av dessa situationer. Men jag känner en enorm press på mig när någon ber mig att vara driven. Jag kanske inte kan det här egentligen. De behöver nog inte mig. Och jag är ju inte driven hela tiden. Bara när jag är på bra humör. Ungefär.
 
Jag har inte tagit körkort än. Punkt. Man får inte arbetslivserfarenhet av att alla yrken kräver arbetslivserfarenhet. Och jag är ung! Jag har inte hunnit komma på vilken universitetsutbildning jag vill gå. Och jag vill inte slösa pengar på en utbildning som kanske är kul. Jag vill känna att det finns ett värde i det både för mig under utbildningen och för arbetsgivaren efter utbildningen. Samt att det är något jag kan tycka är roligt att arbeta med. Det ska vara värt åren av slit också.
 
Så att ja... Hur säger man det till en arbetsgivare när man är alldeles för blyg och nervös för att ha en egen åsikt på en intervju?
 
 
Här nedan är förresten min första lightroom-redigering av en porträttbild!
 

Lightroom

/ lightroom, positivatankar / Permalink / 0
Jag har funnit mitt stora intresse för fotoredigering igen. Jag alltid har tyckt om det. Men jag har de senaste dagarna lärt mig jättemycket om redigeringsprogrammet lightroom. Som jag först tyckte var alldeles för svårt för att det skulle vara kul att lära sig. Men jag hittade massor med snälla människor som gör youtube-tutorials av programmet. Så nu är det superkul! Och jag kan inte sluta!
 
Funderar över om jag skulle kunna tänka mig en framtid som fotograf. Tittat lite på utbildningar. Men ju mer jag tänker på det desto mer rädd och osäker känner jag mig. Så jag ska försöka låta bli.
 
Jag kommer förmodligen köpa ett macroobjektiv nu inom några veckor. Det kommer bli kul!
 
Stay focused Viktoria! Tänk på allt som är positivt i ditt liv
 
 
Några bilder från i somras som jag redigerat idag i lightroom.
Till top