Livet är som ett strategispel

Tankar/känslor / Jullov, Satsa, Sim City, Spel, Stockholm, Strategi, Utveckling, Våga, Älska livet / Permalink / 0
Nu är det dags igen, det var ett tag sedan! Mycket har hänt senaste veckorna och det är ingen idé att jag försöker återge allt. Vi hoppar fram till nu. Just nu är jag i Stockholm, jag har lov och jag har sprängt gränserna. I Härnösand är jag en helt ny människa. Men det var inte samma sak när jag kom tillbaka till Stockholm. Här är jag fortfarande samma gamla Viktoria. Det kändes väldigt förvirrande, för de människor jag umgås med här har inte sett mitt nya jag. Jag vet inte hur jag ska bete mig när jag är med dem.
 
Jag har hittat ett nytt förhållningssätt och nya tankebanor i dansen och med mina klasskompisar. Men i Stockholm står jag kvar där jag var sist. Dock har jag fått ledtrådar till hur jag kanske kan öppna upp mig själv mer även här. Jag har utmanat mig själv och sprängt många gränser som jag känt här. Jag har kommit en bit här med nu. Det känns som ett spel. Jag behöver utvecklas på ett område först för att få ledtrådar till hur jag kan utvecklas även på andra områden. Och jag behöver få alla områden att hänga med i utvecklingen för att jag ska bli stabil som person.
 
Ibland känns det som att livet är ett strategispel. När det känns såhär så har jag ganska mycket under kontroll. Jag vet vad jag håller på med och jag vet vad mitt nästa steg ska vara för att ta mig i den riktning jag vill. Jag tänkte skriva rätt riktning. Men det finns ju oftast flera alternativ som alla är rätt. Men valen jag gör, gör att jag specialiserar mig och blir mer personlig. Jag vet inte om det märks att jag spelat jättemycket Sim City igår och idag? Det känns som att min hjärna bara kan tänka i termer av Sim City nu. Vill jag satsa mer på att göra staden modern snabbt eller ska jag låta det ta evigheter så att även alla småhusområden kan hänga med i utvecklingen. Man vill ju inte sjunka så lågt att folk överger mina hus. Jag bryr mig om mina invånare!
 
Jag satsar på att hela tiden ha en 100% nöjd stad. Precis som att jag alltid mesar mig fram i fråga om mina val i livet också. Det ser kanske inte så ut utifrån sett. Men i min värld är jag ganska mesig ändå. Så jag har börjat testa gränserna lite nu igen som jag gjorde när jag var yngre. Tonårsrevolten, här kommer jag! Nej men, det är alltid bra att ifrågasätta vad man gör. Man växer aldrig upp. Det finns alltid något att arbeta på. Ibland behöver man våga satsa lite!
 
Just idag dock ska jag göra ingenting alls. För de senaste dagarna har jag utmanat mig själv otroligt mycket och kroppen är alldeles sliten och mörbultad. Igår gjorde jag inte heller någonting. Det kommer ta flera dagar, kanske veckor innan jag orkar fortsätta på den här inre revolutionen. Jag har verkligen tagit det till sin spets senaste veckan. Och nej, jag tänker inte avslöja vad jag gjort och inte gjort. Men ja, jag är galen! Puss och kram! Älska livet!
Till top