Jag vill se förändring

Tankar/känslor / Politik, Prata, Respekt, Rösta, Temadag, Tydlighet / Permalink / 0
Tio dagar till ända i Härnösand. Jag tror jag börjar känna mig någorlunda hemma nu. I början var jag mest nervös och förväntansfull, sen har jag varit upptagen med att försöka hitta nya rutiner. Nu börjar jag känna att jag kan slappna av lite mer. Jag är inte helt där än, men snart kommer jag kunna sluta tänka på allt som är nytt och börja fokusera mer på mig själv och mina mål.
 
Idag har vi haft en politisk TTS (tid tillsammans i skolan, dvs alla i skolan har en temadag tillsammans). Politiker har kommit hit och vi har lyssnat och "låtsasröstat", det har debatterats och minglats. Jag tycker att politik är jätteviktigt. Det finns så många röster i världen och alla behöver bli hörda. Därför är demokrati så bra, alla får varsin röst och alla röster är lika mycket värda.
 
Sedan finns det några saker jag skulle vilja ändra på. Det är långt ifrån alla som röstar. Flera som röstar röstar blankt eller på ett påhittat parti. Varför? För att det inte finns något parti som motsvarar deras åsikt, för att de inte är insatta, för att de inte bryr sig, för att de inte vet något bättre alternativ.
 
Nästan alla har vi hjärtefrågor, alla har en åsikt. Stor som liten. Det behöver inte ens handla om sådant som de pratar om i politiska debatter. De flesta problemen går att spåra till politik på ett eller annat sätt. Det löser förstås inte alla problem, men det har ändå en större del i vår vardag att göra än vad vi orkar tänka på.
 
Jag skulle vilja att politik blev mer lättillgängligt, mer lättfattligt. Tänk om det skulle vara en naturlig del av vad man talar om i familjen, i skolan, på möten, på tåget. Tänk om det skulle vara en naturlig del av livet att vi pratade om vad som händer omkring oss och i oss. Det känns som om det ligger någon sorts censur eller spärr över många av oss i Sverige, kanske även på andra platser. Det är inte många som pratar om vad de tycker, som vågar ta upp ämnet. Vi vet inte vad vi tycker eller också är vi rädda för att berätta vad vi tycker. Vi har fantastiska rättigheter i Sverige, vi får tycka och tänka vad vi vill men ändå finns det så många som inte vågar prata. Som inte vågar tycka eller tänka. Det kommer att bli lättare att bilda en åsikt ju mer vi pratar med varandra!
 
En del av oss har dragit det lite till en överdrift att respektera andras åsikter. Jag bland flera hör till dessa människor. Jag är nervös hela tiden över att ha en åsikt, jag vill inte trampa över någons tår. Det är bäst att bara se på utifrån och inte bestämma sig för något. Men oavsett om jag har en åsikt eller ej så behöver vi diskutera mer. Om vi inte pratar så kommer vi att fortsätta känna oss ensamna och nervösa. Den största respekten jag kan visa andra är att öppna upp för diskussion så att vi kan lära av varandra.
 
En annan sak jag tänkt på länge och som också blev tydlig idag under debatten mellan politikerna i skolan är att politikerna pratar med varandra och inte med oss. Detta gäller flera av partierna, de pratar ständigt om vad den motsatta parten gjort eller inte gjort. De talar om vad som hänt tidigare, pekar ut andra politiker och deras fel, de skyller på varandra och försöker rentvå sig själv genom att påstå att den andre bara hittar på. Och när de får direkta frågor så viker de undan och ger ett inövat svar, de slingrar sig runt frågor och svarar på ett sätt som får dem själva att framstå i en bättre dager. Varför? Är det detta vi vill att de ska göra?
 
Jag skulle vilja att alla politiker (och inte bara några få) talar så att vi förstår. Jag vill att de berättar och informerar oss om vad som händer och förklarar vad de själva tycker är den bästa lösningen. Och självklart ska alla som vill få ifrågasätta om det verkligen är den bästa lösningen. Men det ska ske med respekt, partier ska inte tävla om att få flest röster. De borde fokusera på att arbeta tillsammans och göra det bästa av situationen med vad vi har.
 
Jag är inte särskilt insatt själv i politiken och jag är trött på det. Jag har aldrig haft någon riktigt åsikt, jag har inte vågat. Men detta blir min första åsikt. Två punkter. Jag vill att alla ska börja prata med varandra och att det ska vara en del av vår vardag. Jag vill att politiker ska vara mer respektfulla mot varandra och mot oss, och därmed också vara tydliga med vad de vill och varför. Hoppas på en förändring inom detta område i framtiden.
 
 

Varför dans?

/ Dans, Mål / Permalink / 1
Idag har vi bland annat pratat om våra mål. Jag har tänkt en del på det nu. Vi slutade dagen klockan ett och har varit fria att äta, göra egen träning, övningar eller vad vi vill under dagen. Sedan har vi balett mellan sju och nio ikväll. Härligt med annorlunda schema, det ger utrymme för kreativa lösningar. Det öppnar upp för att bryta rutiner och hitta andra vägar
 
Tillbaka till måltänket. Jag har haft en del tid idag att tänka på vad jag vill med dansen. Varför är jag här? Vad hoppas jag på att uppnå? Varför just dans? Frågor som jag till och från under det senaste året varit rädd för att tänka på. Jag är rädd för att jag ska inse att jag kanske inte hör hemma här. Rädd att på ett sett mista en del av mig själv. Jag har dansat till och från under stora delar av mitt liv. Sällan som ofta i ett antal perioder. Jag tror att det hjälpt mig att finna en trygghet när jag haft perioder då jag inte dansat alls. Jag har fått hitta och utforska andra delar av mig själv utanför dansen. Jag har fått känna på andra delar av livet som jag tycker om. Hitta mig själv utanför dansen.
 
Dock återkommer jag ständigt, dansen är en del av mig och jag kommer alltid vilja ha den med mig.
 
När vi gick igenom olika målformuleringar så tänkte jag att det kommer att vara omöjligt att gömma sig under den här utbildningen. Allt som jag vill och känner och tycker kommer att komma fram förr eller senare. Danielle verkar göra allt i sin makt för att vi ska vara ärliga mot oss själva. Det är då vi lär oss som mest. Att bara förstå vad en lärare försöker lära oss är inte tillräckligt. Jag behöver även inse "vad är det jag gör" och "hur kan göra istället" för att kunna lära mig något på riktigt. Och att ha ett ärligt, tydligt mål framför sig gör att vi snabbare kan komma dit vi vill.
 
Nervös tog jag mig an uppgiften och började tänka på vad jag vill. Jag tycker om dansen för att den har så många och stora lärdommar. Jag får lära mig om min kropp, mina möjligheter och mina begränsningar. Jag får lära mig hur jag tar hand om mig själv och andra på bästa sätt. Jag får lära mig om kreativitet, hälsa, kostvanor. Jag får glädjen och en smidig kropp på köpet. När jag är på klass så är jag för det mesta djupt fokuserad, vi får lära oss att släppa tankarna och bara låta kroppen styra. Det går att likna vid meditation och är på ett sätt väldigt avslappnande samtidigt som det höjer pulsen och svetten rinner.
 
Det finns mycket jag skulle kunna räkna upp som dansen har gett mig och många andra. Och jag delar gladeligen med mig av alla dessa lärdommar, det jag i framtiden vill göra är just det. Jag vill hjälpa andra. Till bättre hälsa mentalt och fysiskt, till ett lyckligare liv, till ett bättre förhållningssätt till sin kropp. Vill coacha andra genom livets alla val och möjligheter. Jag vill att så många som möjligt ska få uppleva och få ut det mesta av livet. Och dansen är ett fantastiskt verktyg.
 
Så varför just dans? Varför inget annat? Dansen samlar alla mina intressen i ett enda element. Så simpelt är det. Jag har många intressen utanför dansen, men dans innefattar så mycket. Och dans ger mig allt det jag vill ha. Dans är grunden, dans är navet, dans är hjärtat i mitt liv.
 
 

Prestationsångest

/ Afrikansk dans, Prestationsångest / Permalink / 0
En liten tillrättavisning från senaste inlägget. Det är Israel Aloni med sina två dansare som är artists in residence, dvs de lånar Norrdans lokaler. Deras kompani heter IlDance.
 
Idag har vi fått se på när de repar, otroligt vackert. De är inspirerande och lärorikt att se riktigt duktiga dansare. Men särskilt imponerad blev jag av Isreal eftersom han hade visionen av hur de båda dansarna skulle röra sig enskilt och tillsammans. Hur han lärde ut till dem, guidade dem och improviserade fram nya steg i stunden. Det var otroligt att se!
 
Jag har sedan jag kom hit känt prestationsångest inför året som kommer. De senaste dagarna har jag fått påminna mig själv gång på gång att slappna av och komma ihåg att andas. Jag är så redo på att det kommer bli stenhårt att jag glömmer bort att njuta. Under klasserna tänker jag inte på det dock, då är jag fokuserad på vad jag gör. Men jag har ändå känslan av att jag hindrar mig själv, jag vill framåt men gasar och bromsar samtidigt. Jag är egentligen jätteglad att jag är här och jag älskar att dansa och njuter av att få röra mig varje dag. Jag arbetar på att hitta olika knep för att lugna ner mig själv.
 
Ett sett är att påminna mig själv om sånt som ger mig motivation. Gå tillbaka och läsa i mina anteckningar, alla fantastiska saker som Danielle och andra lärare säger under klasserna. Se på dansklipp på youtube, titta på sån dans som gör att jag inte vill sitta still. Påminna mig själv om varför jag är här. Jag är här för att jag vill dansa, skapa, röra på mig och lära mig. Inte för att vara stressad och nervös inför framtiden.
 
Ett annat sätt är att berätta hur jag känner, erkänna för mig själv och andra att så här känner jag nu. Och försöka att acceptera det. Det är väldigt mycket nytt nu. Ny stad, nya människor, nytt boende, nya rutiner, nya övningar, nya matvanor, nya ord.
 
Mindfullness bidrar med sitt med. Försöker hålla tankarna till vad som sker just nu och inte det som kanske, kanske inte kommer hända senare i livet.
 
Idag hade vi afrikansk dans med Willson Phiri. Jag har alltid haft lite svårt för afrikanska rytmer och var beredd på det värsta. Men det var överraskande kul! Det var skönt att bara få släppa loss och dansa, röra på sig. Som han sa själv så blir det en skön kontrast för oss mot all teknikträning vi har med Danielle. Här handlar det bara om att röra sig, det behöver inte vara snyggt. Bara vi rör på oss i takt till musiken så gör vi rätt. Lättare sagt än gjort dock! Svettigt och roligt!
 
Även han tryckte på hur viktigt det är att låta kroppen göra det den är bra på utan att hjärnan kommer ivägen. Vi har visserligen ett minne i hjärnan som är ett fantastiskt redskap, men musklerna har ett eget minne. Kroppen vet vad den ska göra och ofta börjar vi tänka och tvivla, ifrågasätta. Var det verkligen så steget såg ut? Men kroppen vet, låt den röra sig och se vad som händer. Älskar det här tänket!
 
Jag har inhandlat Pukka-te "night time", känner mig något mer harmonisk och hoppas jag får sova gott. Jag har haft huvudvärk hela kvällen. Har haft det några dagar till och från, tror att det också hänger ihop med hela den nya tillvaron just nu. God natt, dröm sött!
 
 
En duktig dansare!
Till top