Trappa upp träningen mina vänner

Tankar/känslor / GMU, Illamående, Träning, Upptrappning / Permalink / 0
Igår var jag så taggad på att träna efter att ha läst om GMU att jag pep iväg till gymmet direkt och trodde att jag skulle ge mig själv ett uppfriskande pass som skulle ge mig träningsvärk från helvetet. Mot slutet av passet var jag illamående och tvingade mig att sitta och stretcha en stund till illamåendet gick över. En halvtimmes stretch och det var fortfarande inte över. Jag reste mig upp ändå och gick mot hantlarna. Tittade på dem och erkände mig besegrad. Sen gick jag hem och kände mig vagt illamående fortfarande men stolt!
 
Idag trodde jag att jag skulle ta det lugnt, för jag var inte lika peppad på vägen dit. Träningsvärken sitter där den ska trots allt. Men jag taggade upp mig det bästa jag förmådde ändå så det skulle bli något av dagen. Och jag kör på tydligen utan att ta det lugnt alls. Misstag. Lite mer än halvvägs genom passet får jag sätta mig ner. Försöker stretcha medan jag väntar på att illamåendet ska gå över. Men det blir bara värre och värre. Jag kan inte stretcha, jag vill helst hålla händerna över ögonen som skydd mot de starka lamporna. Och rör jag mig minsta lilla så känns det som att jag kommer spy på riktigt.
 
Nåväl. Det måste väl gå över nån gång? Jag sitter där och andas och försöker hålla mig från att spy. Jag satt där kanske en halvtimme. Till slut övertalar jag mig själv att jag kan inte bara sitta här, folk tittar snett på mig. Jag borde försöka gå hem, hur jobbigt det än är. Sen kan jag ligga i soffan och vila till det går över.
 
Sagt och gjort jag går hem. Men jag måste gå med myrsteg, forcera min andning och stanna, huka och vila med korta mellanrum. När jag öppnar lägenheten möts jag av stekoset från lunchen jag åt innan jag gick och tränade. En våg av mer illamående kommer och jag får hejda mig en stund. För att snabbt öppna alla fönster och sätta fläkten på högsta volym. Tände ett doftljus och sen la jag mig under några filtar och sov i en timme. Mår mycket bättre nu, men mår fortfarande vagt illa. Och jag har inte lust att äta eller göra några hastiga rörelser. Oh well. Läxan lärd. Från och med nu trappar jag upp träningen istället.
Till top