Random bilder jag inte lagt upp förrän nu

/ Permalink / 0
 
Trötta elever från danslinjen vilar lite efter powerwalk och lunch.
 
 
Regnig fredag och vi har varit så duktiga dessa två första veckor att Carina tyckte vi förtjänade att få ha massage en timme och sedan sluta galet tidigt! Vi brukar sluta fyra varje dag men vi slutade två. Jag har en kycklingklubba i ugnen och står och provar kläder på mitt rum inför födelsedagsfest imorgon! Ikväll bär det av till Stockholm.
 
 
Lite fin mat som jag bjöd Mikael på i helgen. Köttgryta och quinoa! Nyttigt ska det vara, blomkål, morötter, fransyska.
 
 
Den där dagen då det var fredag och jag väntade på att Mikael skulle komma hit. Jag var så nervös att jag behövde gå ut och ta en promenad. Kändes lite bättre iaf men ändå inte helt bra. Så stötte jag på Mikela! Och det var så skönt, jag vet inte vad hon sa. Men bara att få lite medkännande och få se ett bekant aniskte. Det räckte att hon blev så glad när hon såg mig och sprang fram för att jag skulle gå hemåt igen med ett stort leende. Tack igen Mikaela. På vägen hittade jag ett cykeldäck hängandes rån en bro och vattnet var helt stilla. Så vackert!
 
 
En solnedgång vid Björndammen i somras.

Att förstå sina känslor

/ Permalink / 0
Skönt med lite frånvaro av att skriva under helgen. Jag skriver trots allt för min egen skull och inte för att jag måste. Här kommer lite bilder från helgen!
 
 
 
Det är mycket som har hänt på dessa dagar kan ni tro. Jag vet knappt var jag ska börja. I fredags hade vi balett, modernt och improvisation (impro). Det är mycket som har landat under sommaren av kunskapen jag fick förra året. Jag har med det också blivit ännu mer medveten om min kropp och vad jag gör. Vilket i början gör att det känns som om jag blivit sämre. Eftersom jag blir alltmer medveten om hur jag istället borde röra mig. På baletten i fredags upptäckte jag att i slutet av varje övning vid stången så stod jag lite mer vriden till vänster i förhållande till stången än när jag började. Med andra ord så drar jag inte raka linjer med fötterna i mina tonduer. En annan upplevelse jag fick var hur mycket mer anatomiskt jag börjat tänka. Att armarna inte rör sig av sig själva utan de sitter fast i kroppen med roten i skulderbladen. Så när jag rör armarna måste impulsen först komma från skulderbladen. Och center som jag hittade förra året, som jag nu bara måste komma ihåg också tillsammans med allt annat.
 
På dagens balettlektion upptäckte jag att jag inte alltid lägger vikten på mitten av foten/fötterna, särskilt inte vid viktöverföringar så är jag inte alltid över mig själv. Vilket gör att jag kniper ihop fötterna och blir helt trött på undersidan av dem. Mycket spännande, jag har aldrig lagt märke till det förut. Men förmodligen har det funnits hela tiden för Anna (lärare i balett) har påpekat flera gånger under förra året att jag inte är "över mig själv".
 
Igår var vi på Boda Borg och lekte. Jag tycker inte att det överdrivet kul, men inte tråkigt heller. Jag hade dock en oro över inför att behöva ha kul, tänk om jag inte lyckades ha kul eller vara tillräckligt social. Ha tillräckligt mycket energi. Många var väldigt energiska och blev jätteglada över att få åka till Boda Borg. (För er som inte vet vad det är, tänk er fångarna på fortet. Fast utan vatten, höjder eller äckliga djur.) Och det gick rätt bra för mig under fm. Jag var glad över att jag hamnade i en grupp som tog det lugnt, men som var positivt inställda. Efter lunch när vi bytte grupper dock så hamnade jag i en grupp som verkade vara ännu tröttade än mig tyvärr och det drog ner mig med.
 
Jag orkade inte försöka dra upp dem heller så vi satt bara av större delen av tiden utanför på gården. Vilket var synd, men på sätt och vis skönt för mig att få vara ensam med mig själv. Jag stängde av allt omkring mig och blev helt osocial. Alla känslor från förra veckan om måstet att lära känna varandra, saknaden av min gamla klass, förvirringen över allt nytt. Allt. Jag kokade upp inombords och kände mig så totalt uttråkad och besviken på allt och tänkte att jag hoppar av. Jag vill inte gå på den här skolan. Förra året var bra, det var magiskt. Men inte ett år till, jag vill inte. Jag började titta efter jobb i Sthlm på kvällen och listade upp de andra skolorna jag sökte i våras och kom in på som jag tackade nej till.
 
Men trots att jag var så säker så tänkte jag nånstans att jag väntar åtminstone till imorgon innan jag gör något drastiskt. Och idag känns det bättre. Känslan har inte helt försvunnit men jag vill nog gå kvar här ändå. Den ebbar förmodligen ut tids nog. Grejen är ju den att jag lärde mig så mycket förra året och jag trodde inte att det skulle vara lika omvälvande igen att gå ett år till på samma skola. Men jo. Saker har lagt sig under sommaren som sagt i mitt huvud. Det är så mycket som jag tänker annorlunda. Ser på saker annorlunda. För att jag har utvecklats så mycket. Och nu allt det här nya igen. Kastat i ansiktet på mig. Jag var jättesocial och tog på mig uppgifter första dagarna förra veckan. Och sista dagarna stängde jag in mig totalt i mig själv och orkade inte mer. Det är inte konstigt. När jag tänker på det.
 
Vi hade individuella samtal idag med någon av lärarna. Jag fick Monica som är den nya läraren i jazz. Så fort jag kom in och hade sagt mitt första ord (som handlade om det här som jag nyss berättat om) så började jag gråta. Och jag lät det rinna genom hela samtalet. För att sluta medan jag gick från skolan till mitt rum. När jag kom in så la jag mig i sängen hulkade som ett barn i en kvart. Bara av lättnad att förstå varför jag mår som jag gör. Och att Monica var så förstående och tillmötesgående. Det var så skönt att förstå och att få reflektera det med någon.
 
Vi diskuterade även mina understräckta ben som alla danslärare jag nånsin haft kommenterat på något plan. Bara att innan jag började här på KPS så fick jag oftast höra att jag måste spänna benen och trycka bak knäna. Jag fick höra att tids nog ger det sig. Det har det inte gjort. När jag kom hit fick jag höra att jag skulle slappna av. Men mina gamla lärare sa ju...? Men hur kan jag röra mig om jag bara spänner? Och hur ser min hållning ut? Jag har hela tiden hämmat mig själv genom att spänna kroppen alldeles för mycket. Och nu efter att ha pratat med Monica så ska jag även sluta spänna låren när jag rullar ner. Jag kommer ner en viss bit men sen måste jag spänna låren för att komma ner så långt som min vighet tillåter mig. Hädanefter kommer jag dit jag kommer utan att spänna mig. Och tids nog kanske min avslappning gör att jag kan komma hela vägen ner ändå.

Lite kort bara

/ Permalink / 0
Herregud säger jag bara. Jag letade upp ett klipp på youtube om beskrev tydligt hur man utför en chest roll och hur man kan öva upp sig inför att göra det. Jag testade de två enklaste övningarna. Den som går ut på att jag ligger på mage och trycker upp överkroppen med armarna och försöker nå huvudet med fötterna sträcker jättemycket och spänner en del i ryggen. Den är nog bra. Den andra där jag ligger på rygg med benen vikta under mig och går upp i brygga med armarna kunde jag över huvud taget inte göra utan att det dels tog stopp och samtidigt krampar mycket i låren och ryggen. Det här är förmodligen bra för mig!
 
Till top