Videoblogg

Lärdomar, Tankar/känslor / Blogg, Borderline, Katt, Positiva klubben, Självskadande, Utmattningssyndrom, Vlog, Youtube, Återfall / Permalink / 0
 
Jag har spelat in min första vlog på youtube! Har velat länge men inte orkat. Det fick bli helt oklippt, helt utan omtagningar och helt utan att titta igenom innan jag publicerade. För att jag är psykiskt och fysiskt utmattad helt enkelt. Och det kommer inte bli bättre på ett bra tag framöver på den fronten. Så till er som ogillar kvaliteten; titta inte helt enkelt!
 
Triggervarning vad gäller självskadande. Vilket ni kanske förstår utifrån titeln på klippet också. Trevligt tittande!
 
 

Utmattningssyndrom och PTSD

Lärdomar, Tankar/känslor / Aldrig ensam, PTSD, Psynligt, Utmattningsdepression, Utmattningssyndrom / Permalink / 0
Hej hörrni! Det var ju kul att morgonblogga igår, så jag kör på idag igen. Kanske ska svara på lite mail också om jag orkar. Nu när jag fått bekräftat att det jag upplever är utmattningssyndrom så kan jag pusta ut och berätta om hur tungt allting är. Eller har jag gjort det tidigare också kanske? Hur som helst. Jag tänker berätta. Allting känns jättetungt. Jag har en konstant ångest över allt som behövs göras. Att skriva, som jag älskar och gör som avkoppling ger mig ångest. Att gå upp på morgonen känns som att bestiga ett berg. Att dagen håller på att ta slut ger mig panik för att jag inte hunnit göra tillräckligt mycket saker. Att läsa en bok är som att försöka cykla intill ett dike medan vinden blåser starkt från sidan. Jag klarar ibland inte av att titta på film. Och de gånger jag gör det har jag svårt att hänga med och njuta av det. Jag är kroniskt spänd i kroppen. Hur jag än försöker slappna av så går det inte. Slutligen, pressar jag mig genom saker som jag egentligen inte orkar göra så får jag känslan av att ha feber efteråt. Ibland innan jag ens är färdig med pressandet om det är tillräckligt tungt.
 
Ja ni märker. Jag kan räkna upp otaliga exempel. Min kroniska spändhet är något som min terapeut tänker tillhör PTSD dock. Men jag tänker att det kan vara en del av utmattningsyndromet också? Jag känner att det är svårt att skilja dem åt från varandra. Man kan ju tycka att det är stor skillnad. Det ena är en stress som sitter i från ett trauma som redan är över. Det andra en onormal utmattning från en längre tid av stress. I mitt fall så har jag inte upplevt något plötsligt enstaka trauma. Jag vet inte ens om jag skulle vilja kalla det för ett trauma. Men min terapeut ser det som det. Det har hur som helst handlat om ett långvarigt mönster av mindre traumatiska händer som tillsammans på sikt har blivit tillräckligt starkt för att sitta kvar i min kropp. Jag är i trygghet nu. Jag borde kunna slappna av. Men min kropp är som sagt kroniskt spänd och på alerten. Så pass att jag har ont mer eller mindre varje dag. Ibland så pass att jag måste halta. Jag har mest problem med ryggen men även nacke, axlar, käkar, höfter, ben och fötter. Jag har svårt att röra mig och använda kroppen i större utsträckning när det gör såhär ont.
 
Jag måste säga att det här är en av de största anledningarna till att jag inte kan arbeta. Utmattningen, spändheten och smärtan rent fysiskt. En annan sak som min terapeut ser som ett symptom på PTSD är att jag har svårt att minnas. Vilket också är ett symptom på utmattningssyndrom. När jag nu tänker bakåt på tidigare i morse, igår, förra året eller för tio år sedan. Det är som en tjock dimma jag måste ta mig genom för att minnas något alls. Med stor ansträngning kan jag minnas vissa saker men långt ifrån allt.
 
Så. Det känns skönt att få den här bekräftelsen att det är vad det är. Jag förstår mig själv bättre nu och kan lättare förklara för andra vad det är jag upplever. Tack kära terapeut. Kram och hejdå för idag gott folk!

Att kolla upp saker

Lärdomar, Tankar/känslor / Aktivitetsersättning, Aldrig ensam, Blogg, Diagnoser, Försäkringskassan, Kaffe, Kolla upp saker, Positiva klubben, Psynligt, Väskor, Yoga / Permalink / 0
Halli halloj! Som någon sade i något barnprogram från förr. Jag har slem i halsen. Bara så ni vet. Det är ganska jobbigt. Jag sitter i köket. Jag har ätit kräm med mjölk. Aprikosmkräm. Det smakade konstigt från första skeden till den sista. Det är nog tandkrämens fel. Nu dricker jag kaffe. Funderar över vad jag ska skriva om idag. Himlen är grå och dan. Som de säger i Norrköping. Tror jag? Dan alltså. Ja, strunt samma egentligen.
 
Jag tillbringade tre timmar tror jag igår kväll med att leta efter en snygg väska på internet. Det här har varit något jag dragit mig för under lång tid. Jag brukar köpa saker på impuls efter att jag fått panikångest tillräckligt många gånger över avsaknaden av det jag behöver. Det brukar resultera i att många av de saker jag köper blir sådant som jag sedan ångrar. Och ångesten fortsätter att ha sitt grepp om mig.
 
Igår kväll tänkte jag i lugn och ro gå igenom alternativen på internet som sagt. Det kändes helt otroligt krångligt. Efter ungefär tre timmar var jag helt bränd i huvudet. Hittade en väska som jag tyckte var fin, hela den sista timmen gick åt till att ta reda på måtten på den. Min fantastiska pojkvän fick hjälpa mig. När vi väl fått reda på måtten och kommit fram till att det var en bra storlek så hade jag ingen koncentration kvar till att faktiskt beställa den. Nu såhär dagen efter kanske det är en bra sak. För när jag tittar på den igen så vet jag inte om jag tycker den är så himla fin egentligen.
 
Intressant va? Kaffet är slut. Jag har pratat lite i telefon här nu mitt under inlägget med min handläggare på försäkringskassan. Han har godkänt att jag ska få ersättning för att gå en yogakurs under hösten. Tjohoo! Det kollade jag också upp igår. Jag var så duktig! När jag blev beviljad aktivitetsersättning för ett år sedan så trodde jag att det skulle innebära en högre summa pengar direkt in på mitt bankkonto. Fick veta att det inte var så, tvärt om faktiskt. Jag grät floder. Sedan fick jag veta att man däremot får obegränsat med bonusersättning för aktiviteter. Jag tänkte att; "Herregud! Jag kan göra allt jag vill nu! Här ska mjölkas!". Jag kollade upp kurser för jägarexamen, yogafestivaler, högskolekurser, dans i Stockholm, utlandsresor och skrivarläger. En del begränsningar finns för att en aktivitet ska bli beviljad. Men det var inte det som hindrade mig. Det har varit jag sjäv som hindrat mig. Jag har inte kunnat göra något av det jag ville. Jag har varit på gång med flera olika aktiviteter men har inte genomfört något av dem. Jag påbörjade dans i Stockholm men fick avbryta efter tre tillfällen.
 
Här ska inte mjölkas. Här ska inte göras allt jag vill. För jag orkar inte genomföra. Jag orkar knappt leta upp en kurs att anmäla mig till. Det har tagit mig lång tid att förstå att jag är såhär utmattad, ta nya tag och hitta en yogakurs till hösten som numer känns som en lagom stor utmaning. Var nära att ge upp. Jag hoppas att jag kommer orka dyka upp. Jag valde en kurs som bara var fem tillfällen, på så vis känns tröskeln lite lägre.
 
Jo på tal om utmattning. Jag har gått runt och sagt och skrivit att jag "mest troligt" har utmattningssyndrom men att det itne är utrett. När jag träffade min terapeut i måndags så tog jag upp det. Jag sa att jag ville göra en utredning, jag vill få det bekräftat så jag slipper gå runt och känna att jag kanske bara hittar på. Hennes svar blev att "Det står i din journal redan att du har utmattningssyndrom. Du har också tvångssyndrom och PTSD". Jaha? Visste inte om något av det där. Jag är inte förvånad över utmattninssyndromet, men har ju ändå gått och tvivlat. PTSD gav mig en mindre chock. Fick fråga henne om det, för jag förstod inte hur jag kunde ha det. Jag har uppenbarligen haft en felaktig bild om vad det är för något. Kanske skriver mer om det en annan gång. Nu ska jag avsluta. Någon gång måste man göra det. Annars kanske jag skriver i all oändlighet. Jag skulle nog faktiskt kunna göra det. Min kropp har ett bottenlöst hål av ord som vill ut. Så. Hejdå för den här gången.
Till top